Följ med strömmen, visa inget(nedlagd)

Vägen

Någon timme efter att mamma lämnade rummet kommer hon upp igen. "Jamie jag pratade med pappa och han är okej med att du flyttar" hon ser ledsen ut. "Jag har pratat med Kota och han är också okej med det" hon tar upp ett inramat släktfoto. Kota är inte med där, han hade inte blivit inbjuden och jag vet att jag inte heller kommer bli det på nästa. Jag nickar. "Bra" det är dom enda orden som kommer fram. Det tar ungefär två timmar från Hamburg till Berlin med tåg och dom hade kommit överens om att Kota hämtar upp mig på Centralstationen i Berlin. "Du kan flytta när du är redo" hon ser ner. "Inte imorgon dock men i övermorgon för han är på möte". Jag nickar. Jag är glad men lite sorgsen. Att jag flyttar gör mamma ledsen, men hon var med och startade det här och då får hon ta konsekvenserna. Jag ser på mamma. "Jag börjar packa" mina ord är nog lite för ivriga för situationen och mamma ser in i mina ögon. Jag reser mig upp. Jag drar ut den svarta resväskan som legat under sängen och ser mig om i rummet. Mammas ögon är fyllda med tårar, men jag bryr mig inte. "Jag hämtar några kartonger" hon försvinner ut ur rummet. Jag trycker ner alla kläder jag inte kommer behöva och märker att väskan inte kommer räcka till alla kläder. Kanske borde jag lämna några kläder här om jag kommer på besök. Mitt huvud är fullt av tankar. Kommer jag någonsin komma tillbaka hit? Vill jag komma tillbaka hit? Vill mamma och pappa att jag kommer tillbaka hit? Frågorna är svåra att besvara men ännu svårare att glömma. Mamma kommer tillbaka in i rummet och lutar en hög flyttkartonger mot väggen. Hon ser på mig och går sedan ut ur rummet igen, utan att säga något. Det gör mig lite sorgsen att lämna mamma, än mer att hon inte pratar med mig men jag bryr mig inte riktigt och jag kommer inte ändra mig. Jag viker upp en flyttkartong och börjar stoppa ner mina saker. Låda efter låda fylls och till slut är alla lådor och hyllor tomma. Lådorna står på hög bredvid sängen och bara enstaka klädesplagg ligger kvar på en annars tom hylla i garderoben. Det har hunnit bli sent på kvällen och jag lägger mig utslagen på sängen, trött av allt packande och somnar.