POESI

Osynlig

Du går med långsamma steg
Håller böckerna tätt intill mot ditt bröst på väg till din lektion
Du önskar att du kunde vara som dem
Social & Utåtriktad

Men istället är du tystlåten & tillbakadragen
Du håller dig hellre undan från människor

Varför vet du inte, du är bara sådan
Varje natt så gråter du dig till sömns
Du är som ett spöke
Osynlig

Ingen varken hör dig eller ser dig
Tack vare din blyghet..
----

Denna dikten handlar om blyghet vilket jag kan relatera mycket till. Jag skulle dock kalla mig för introvert. Jag klarar av att prata med människor men grejen är att jag inte vågar göra bort mig m.m. Därför är fotografering och skrivande en flykt för mig då jag känner att jag kan vara mig själv, stunder där jag kan hitta mig själv och jag är bättre med att få ut känslor i både bild och text. Jag har länge mått dåligt över att jag är som jag är. Jag har inte riktigt kunnat accepterat mig själv men nu, 2017 har jag lovat mig själv att acceptera den jag är. Jag är bra som jag är.