Miss You

Miss you 2.

 Senare när jag vaknade upp så var jag inne i en korridor med bara gröna väggar och massa människor i vita och blåa rockar springandes överallt. 

Sängen jag låg på rullades snabbt genom korridoren. Jag hörde hur några pratade bakom mig men orkade inte anstränga mig för att höra vad de pratade om. Jag var så otroligt trött. Det kändes som om jag vilken sekund som helst skulle somna om igen. Jag försökte försiktigt resa mig upp, jag kände direkt att det drog till i nacken och jag gav ifrån mig ett litet försiktigt skrik. Det kom direkt en kvinna framrusande och skrek: Hon har vaknat! En annan kvinna som hade samma kläder som den andra kom också framrusande och tryckte väldigt försiktigt ner mig mot sängen. 

-Ligg stilla kära du, ta det lugnt bara. Vi ska hjälpa dig, sa hon. 

Jag förstod inte så mycket av det lilla jag lyckades höra, men jag låg stilla innan jag sedan insomnade igen.  

Nästa gång jag vaknade låg jag i ett vitt litet rum. Jag kunde försiktigt öppna ögonen och såg att jag hade något vitt mjukt lindat runt mitt ena ben. Jag undrade varför jag hade det men orkade inte fundera så länge på det. Min blick fortsatte vandra runt i rummet och bredvid min säng stod en ställning med en påse hängandes på. Det såg ut som om det var vatten i den. Från den gick det en sladd. Jag följde sladden noggrant och såg att den ledde till min arm och sedan in i armen. Det var även en annan påse på den där ställningen, denna påse innehöll något rött. Det liknade blod men varför skulle det hänga en påse blod där? Även denna påse var kopplad till min arm, den andra armen. Jag fick en rysning när jag såg att det var sladdar överallt som gick in i mig. Jag reste mig snabbt upp och kände direkt smärtan i nacken. Jag fortsatte ändå resa mig upp och satt snart helt upp i sängen. Min blick vandrade oroligt omkring i rummet, fram och tillbaka, sedan ner på alla sladdar som gick till mina armar och sedan runt i rummet igen. Jag kände mig yr och mådde inte alls bra. Huvudet värkte och jag kunde inte minnas något. Min kropp var som förstelnad och jag orkade knappt lyfta min arm. 

Snart kom en man iklädd grön rock och gröna byxor sakta fram till mig. 

Hej, jag heter Johan och jag kommer att ta hand om dig extra mycket här på sjukhuset. Har du ont någonstans? Vill du ha lite smärtstillande? 

Sjukhuset? Jag förstod ingenting. Vad jag gjorde jag här? Vad hade hänt? 

Jag blev orolig direkt och började små skaka i hela kroppen. Mina andetag blev allt snabbare och övergick sedan till hetsande högljuda flämtningar efter luft. Johan kom snabbt fram till mig med någon slags mask som han höll framför min mun. Den var till för att lätta upp andningen. Han hjälpte försiktigt till att lägga mig ner i sängen och jag fick sedan en spruta och somnade snart om igen. 

Dagen därpå vaknade jag av att min säng förflyttades igenom en korridor. Johan som körde min säng sa att jag skulle röntga mitt huvud och min nacke. Jag förstod inte så mycket av det han sa eftersom jag fortfarande hade minnesförlust sen olyckan för 2 dagar sen. Röntgen visade en hjärnblödning i huvudet och en liten nackskada. Jag lades sedan in på mitt rum igen.