Broken

4.

Vi följde motorvägen ända tills vi kom till ett öde hus. Ett ensamt, litet hus med spruckna plankor som fasad med krossade fönsterrutor och ogräs som växte på fasaden. Dörren var dock prydligt stängd och altanen var nästintill fläckfritt. En liten dammhög låg ihop borstad mitt på det mörkbruna trägolvet. Jag ställde min bil vid kanten utav sandvägen som ledde till huset, stängde av motorn och gick ut. Jag väntade på Anthony som aldrig kom. Jag gick över till hans sida och såg att han sov djupt. Jag lär honom sova och gick sedan vidare till huset. Nu i efterhand så började jag ånga mitt klädval en aning. Att ha på mig den svarta miniklänningen var absolut inte det mest optimala när man var på flykt.

Jag öppnade den knarrade dörren och gick in. Jag gick vant fram till rummet till höger, öppnade dörren och tog fram fingerscannern. Jag scannade av min tumme och väntade på att rummet skulle röra på sig. När rummet tillslut började röra sig neråt kunde jag pusta ut en aning.

''Jag har överlevt första steget, har en kompis som kan uppleva hela resan med mig, och som jag förhoppningsvis kan lita på.''

Dörrarna framför hissen som nu hade stannat öppnades. Doften utav papper och ammunition nådde min näsa och jag gick fram genom den lilla korridoren. Jag rätade till klänningen en aning så jag inte visade hela min rumpa och gick in genom dörren.

-Saphire? hörde jag en skrämd röst som tillhörde min ena chef.

-Mam'. Jag bugade mig en aning innan jag mötte henne i en kram.

-Vart har du varit flickebarn mitt? Vi har varit så oroliga. Dina vapen har stått orörda sedan de blev levererade hit för 8 månader sedan.

-Anne, jag har varit på semester och försökt leva ett vanligt liv. Lyckades dock så inte bra då min grupp hittade mig och förde mig tillbaka. Men jag behöver er hjälp igen.

-Vad som helst Saphire.

-Jag behöver först och främst nya kläder. Ett par svarta jeans och en hoodie skulle sitta bra. Lite ombyte inför ett tag vore uppskattat också.

-Varför? sa Anne och gick bort mot garderoben.

Undertiden som vi passerade rum med massa människor fick jag ett antal blickar utav personer.

-Min pappa har hittat mig.

Anne stannade och kollade förskräckt på mig.

-Fredrik?

Jag nickade svagt.

-Så, jag och en kompis är på flykt. Han vet allt om mig, organisationen och även pappa.

-Men...!

-Jag vet, jag vet. Dåligt utav mig att berätta, men han sover ute i bilen just nu.

Hon nickade och fortsatte mot garderoben. Väl framme öppnade hon dörren och gick in.

-Ta vad du vill. Jag plockar ihop dina vapen.

Hon gick ut ur rummet och lämnade kvar mig i den stora garderoben med två sportbags. En till mig och en till Anthony. Jag kastade ner kläder snabbt åt Anthony och chansade lite på klädstorlekar. När det kom till mina kläder däremot var jag lite mer noggrann. Ett par jeans som var nästintill helt uppslitna, ett par svarta jeans och två par blåa. Flera tröjor, hoodies och ett linne. Jag packade ner underkläder, ett par adidas byxor och shorts. Jag tog av mig min svarta klänning och slängde den.

''Usch för den'' tänkte jag.

Jag bytte till ett par spets trosor, matchade bh och tog på mig ett par svarta högmidjade jeans shorts. Till det tog jag ett croppat linne och ett par solglasögon.Jag tog väskorna och gick ut till korridoren igen.

-Saphire, här är dina vapen.

Anne sträckte fram flera väskor mot mig.

-Hur tänkte du att jag skulle kunna ta alla de? sa jag och visade sportbagarna och skrattade.

-Collins! Miller!

Två killar kom springandes mot mig.

-Hjälp agent Wilson med sina väskor.

Jag log tacksamt mot Anne, gav henne en avskedskram och gick sedan upp mot bilen. Killarna med mina väskor kom efter mig och tillsammans åkte vi upp. Vi gick mot min bil och lade in väskorna i bagageutrymmet.

Jag vinkade av killarna innan jag satte mig i bilen igen. Anthony sov fortfarande och jag var trött. Jag bestämde mig för att åka ut i den mörka men behagliga natten för att hitta närmaste McDonalds för att köpa en kaffe. Jag begav mig ut på den mörka motorvägen utan att veta vad som väntade.