Broken

5.

Vi åkte genom den mörka natten. Anthony sov fortfarande, jag hade fått mitt kaffe och nu var vi på väg till västkusten. Det gick fort fram genom natten. Att köra långsamt har aldrig vart min grej.

Jag satt och nynnade med i Olivia Holts låt 'history' när den spelades på radion.

-Baby, you're so perfect
But he's the perfect one for me
I know that you're worth it...

-Vet du hur otroligt bra du sjunger?

Jag hoppade förskräckt till när jag hörde Anthonys's stämma.

-Haha, vilket skämt, sa jag och himlade med ögonen och försökte dölja den svaga rodnaden som spreds över mina kinder.

-Jag menar det, sa han och var helt lugn på rösten. Morgonröst på det, helt perfekt.

Jag fnös till och gasade på lite mer och fortsatte stirra ut genom fönstret.

-Jag har hämtat kläder åt dig. Tog med lite vapen också.

-Vänta va? Har du tagit med dig vapen?!

-Det är ju klart. Hade fått en leverans och kunde ju inte bara lämna kvar det på högkvarteret.

-När var vi vid högkvarteret? sa han och såg en aning förvirrad ut.

-Vi var där för kanske 2 timmar sedan. Du sov, så jag tyckte att du kunde fortsätta sova.

-Vill du att jag ska köra? Du måste vara trött och jag har sovit i princip hela resan.

Jag nickade och svängde av på nästa avfart som kom. Jag stannade på en bensinstation, gick ut och tankade medan Anthony gick in för att köpa lite dricka. När jag stod och tänkte hörde jag hur däck gnisslade mot vägen. Jag tittade bort från där ljudet kom ifrån och såg en enkel, gammal bil. Jag tittade noggrannare och såg att de hade siktet inställt på mig. Jag fick panik. Jag sprang in till bensinstationen mot Anthony och ropade åt honom att skynda sig. Han såg paniken i mina ögon.  Han sprang ut och jag satte mig bakom ratten igen.

-Men, skulle inte jag köra?

-Ändrade planer, sa jag med en lätt skakning med axlarna och körde iväg.