Andra sidan floden

Benjamin

"Välkomna!" en tjej med kola färgad hy och vackra gröna ögon ler mot oss bakom en disk av något ljust träslag. Iza hade visat mig runt lite hastigt medan vi gick mot vad hon kallade "värmens stuga". Och nu är vi här. Kvinnan reser sig upp och hennes askblonda hår böljar. Nu när hon rest sig upp ser jag att hon har på sig en långklänning i vitt siden. 

"Wow, vad vackert klädd hon är!" viskar jag till Iza. Iza ler lite mot mig och vänder sig mot kvinnan. 

"Hej Janina! Kan vi få träffa Benjamin och Birger?" Benjamin och Birger. Låter som ganska moderna namn ändå. Jag hade föreställt mig att den gamle skulle heta typ..Karl-Erik eller något annat märkligt. Men det andra namnet, vem var det? 

"Ja visst! Birger är och pratar med Kristin, men Benjamin är ledig."  

"Vilka är Birger och  Benjamin?" undrar jag. Iza ler mot mig. Hon tar tag i min handled och börjar leda mig mot en robust trädörr.

"Birger och Benjamin är den gamles söner. Du mötte nyss ena hans dotter." förklarar hon och vi når fram till dörren. Hon öppnar den och bakom ligger en lång korridor endast upplust av några få facklor. Den känns som en fängelsegång. Men det är varmt, vilket gör att det känns lite mindre kusligt.

"Så vad heter den äldste?" frågar jag medan vi börjar gå genom korridoren. 

"Ingen vet. Alla kallar honom bara den äldste, eller i Benjamins, Birgers och Janinas fall pappa." Iza går snett framför mig och vänder sig då och då om för att se om jag är kvar. "Förresten, hur kan du vara så lugn? Du såg nästan ett spöke, du drunkna nästan, du gick genom en skog och hamnade på samma plats som du började på fast platsen nu såg helt annorlunda ut?" det var en bra fråga. 
"Jag vet inte riktigt. Jag antar att jag känner mig trygg här." svarar jag. Jag stirrar ner i marken och märker därför inte att Iza har stannat innan jag går rakt in i henne. 

"Aj!" utbrister Iza. 
"Sorry!" säger jag och biter mig förläget i läppen. 

"Det gör inget." svarar Iza. Så hör jag två knackningar och sen någon som ropar: "Kom in!" Iza trycker ner handtaget på dörren vi står framför, och ett varmt ljus sipprar ut från rummet. Iza går in och nu kan jag se rummet. En svart soffa i skin med matchande fåtöljer står kring ett lågt glasbord står i mitten av rummet.  På golvet ligger en röd heltäckningsmatta och i fönstret hänger röda röda sammetsgardiner. Längs alla väggar förutom den mittemot väggen där jag står är täckt av bokhyllor. På den fjärde väggen finns det ett fönstret. 

"Hej Iza!" utbrister någon som sitter soffan. Jag kollar på personen. Det är en kille med brunt hår, bruna ögon, tydliga käkben och fräknar. Han ser väldigt glad ut. Faktiskt, ser han ut som en sån person som alltid är glad ut, oavsett vad som händer. 

"Hej Benjamin!" svarar Iza och slår sig ner i ena fåtöljen. Jag står kvar vid dörren och vet inte riktigt vad jag ska göra.  Då vänder sig Iza om mot mig ler. "Kom in Izabelle!" uppmanar Iza och viftar med handen i en gest för att visa att jag ska komma. Benjamin lyfter blicken från Iza och fäster den på mig. Hans bruna möter min blick, och han ser lite förvånad ut. 

"Hej. Vem är du?" frågar han och ställer sig upp. Jag inser plötsligt att Benjamin är i min ålder, kanske 14. Och att han är ganska så snygg. Mitt hjärta börjar slå hårdare.

"Jag..jag heter Izabelle, men kallas för Belle." svarar jag och min röst darrar lite. Benjamin ler mot mig.

"Jag heter Benjamin, men mina vänner brukar kalla mig för Ben." han går mot mig och sträcker fram handen. Jag tar hans hand och skakar den. Så ler jag tillbaka mot honom.