Drakägget

Kapitel 3

Jag vaknar nästa morgon av att Alfred slickar mig i ansiktet. Han har vuxit sig mycket större. Kanske jag kan träna Alfred att flyga. Jag tog tag i Alfreds fot och tittade honom i ögonen. Sedan försvann jag djupt in i dem. Jag kom till en plats där jag och Alfred stod. Det fanns ingen mark under våra fötter. Bara moln. Det ser ut som att vi är i himlen.

-Så ska vi träna mig att flyga eller inte? frågade Alfred.
-Va?! Kan du prata Alfred? utbrast jag till svar.
-Ja såklart vi är ju i ditt huvud, svarade Alfred lugnt.
-Ja då gör vi det! sa jag glatt.
Det började snurra för mina ögon och så var jag i sängen igen. Alfred var i min famn och viftade på svansen. Jag visste att det va på riktigt.

Efter ett tag när jag hade ätit frukost och borstat tänderna så gick jag och Alfred ut i paddocken. Nu gällde det! Det var nu Alfred skulle lära sig att flyga. Vi började med att träna på att lyfta på hans vingar. Det gick bra för han var jätteduktig. Sedan fortsatte vi. Han försökte lyfta från marken. Det gick! Han klarade det! Jag försvann in i hans ögon genom samma snurriga väg än en gång.
-Vill du rida på mig? frågade Alfred stolt.
-Får jag det? utbrast jag till svar.
-Ja såklart du får det Elysia, svarade Alfred glatt.

Vi testade en gång när jag satt på hans rygg och han flaxar med sina vingar. Det var väldigt svårt för båda av oss, jag var nog lite svår att ha på ryggen och flyga samtidigt. Och för mig var det mest bara att kunna hålla sig kvar på Alfreds rygg.

Vi tränade i flera timmar. Och tillslut så fick vi till det. Vi lyfte tillsammans från marken och upp mot den stora och blåa himlen.
-Wohoo!! skrek jag glatt.

Det känns magiskt att flyga på Alfreds rygg. Jag kände en lättnad när vi landade igen. Men det var så fantastiskt. Jag ville sitta lite bättre och skönare på Alfred. Så jag tänkte på att kanske göra en sadel med tyglar som jag kan hålla i. Det kanske skulle funka. Men det ska jag inte ge mig in i just nu. För nu ska vi träna och ha det allmänt fantastiskt.