Hide (PAUSAD)

6

Aubree hade blivit undersökt. Jack hade blivit undersökt. June hade blivit undersökt. Elijha hade blivit undersökt. Och nu var det bara jag kvar.

"Alexis Fane nästa"

Jag kunde inte bli arg på den vänliga sköterskan som sade Alexis, även fast jag hatade namnet.

"Ja det är jag" jag räckte upp handen och följde med henne in i sjukhusdelen av det enormt stora huset som var gängets huvudkvarter. Jag hade nog inte riktigt förstått hur stort gänget var innan.

"Okej Alexis, kan du vara vänlig att sätta dig på stolen och kolla in i linsen på apparaten framför dig så att vi kan mäta din syn."

Jag satte mig på den hårda stolen som var placerad mitt i det vita rummet.

"Alexis, din syn är alldeles utmärkt. Kan du nu vara vänlig att lägga dig på britsen så jag kan röntga dig och se så att du inte har några spårningssändare i din kropp."

"Okej" Jag lägger mig ner på båren.

Efter en halvtimme av olika undersökningar är jag fri att gå till mitt nya rum. Mitt rum låg tydligen i källaren eftersom att jag var ny, sedan fick man tydligen ett rum högre upp när man har högre betydelse för gänget. Matt och Ben hade tydligen sina rum på tredje våningen av de fem våningarna, och alla barn bodde på entreplan för att de lätt skulle kunna ta sig till träningslokalerna och tränas till de bästa skyttarna, hackersen och slagskämparna någonsin. Alla barn från sju till femton tränas. Från din sexronårsdag så är du medlem och utför uppdrag som alla andra.

Jag gick nerför trappan som leder ner till de lägst räknades sovsalar. Nedanför trappan såg jag en lång korridor med över femton dörrar på varje sida. Jag kollade på alla dörrar efter nummert som stod på nyckeln jag blivit tilldelad efter min undersökning.

"101, 102, 103, 104, 105, 106, 107, 108, 109, 110,111, 112, 113, Elijha rum. 114, 115, 116, 117, 118, 119, 120, 121, 123, 124, 125, 126." Räknade jag högt. Jag kollade ner på min nyckel och såg att jag redan passerat 120 som var mitt rum och jag började jogga tillbaka.

Jag satte nycklen i låset och vred smidigt runt. Dörren öppnades utan ett endaste ljud och jag klev in i det kala rummet. Golvet täcktes av en mörkt brun parket. Väggarna och taket var helt vita. Mot väggen till höger stod en ganska liten ljusgrå garderob och på golvet låg en svart matta. Mot väggen mittemot stod en qeensize-säng bäddad med vita lakan och en grå pläd över.

Jag slängde mig i sängen utan att ta av mig kläderna och somnade direkt.

-----

Jag vet att det inte händer så mycket just nu och att det mest är beskrivningar av olika platser, men snart så.

Det heter väl den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.