Aural

Kapitel 5

Det första jag ser när jag störtar in i klassrum 4, är Minda. Hon övar slag med en stor muskulös man. Vi får ögonkontakt och hon ger mig en hotfull blick innan hon skär upp mannens arm, utan att bryta vår ögonkontakt. Det känns skrämmande, hon föreställer sig säkert att den där mannen är kortare, med svart långt hår, gröna ögon, börjar på I och slutar på lmarie.

"Ilmarie! Så du kom ändå!" Jales röst rycker tillbaka mig till verkligheten. Jag vänder mig om och han kommer emot mig med ett långt bronssvärd i handen. Det är blodigt, och jag undrar vem han har råkat skada med det, och i vilken ålder denna "vem" var i.

"Mig skrämmer du inte." flinar jag mot honom. Han vänder blicken mot svärdet i min hand. Det är mitt favorit svärd.

"Det där är ett svårt svärd att börja med." mumlar han och tar det ifrån mig. Han väger det i händerna och testar att svinga det i luften, och jag backar bakåt från den vassa klingan.

"Jag har övat lite." säger jag.

"Låt se då." säger han, ger tillbaka mitt svärd och svingar sitt eget mot mig. Jag parerar och ler mot honom.

"Jag sa ju att jag har övat" säger jag och ler överlägset mot honom.

Han knycker till med sitt svärd och gör någon konstig rörelse, som får mig att tappa mitt svärd, och han tar snabbt upp det innan han riktar ut det mot mig, spetsen före.

"Inte tillräckligt mycket för mig, du skulle varit död nu om det vore en riktig strid." säger han och ler mot mig.

Jag tar hans tillfälliga ofokuserade läge till min fördel, och duckar undan hans svärd, får tag om skaftet på mitt eget, snurrar runt hans rygg och slår bort hans klinga med mitt svärd.

"Du skulle varit död nu om det vore en riktig strid." upprepar jag med ett flin.

Han skrattar till och säger: "Du är rätt så kvick, du." Sen så lär han mig en massor av nya slag, pareringar och avbeväpningar.

Efter en stund ropar han till klassen: "Okej kids, nu är det dags för duellering!" Alla elever ställer sig ut mot väggarna och skapar en ring att slåss i. "Ni får utmana vem ni vill, Minda du får äran att börja!"

Helvete

Hon vänder sin blick mot mig och ler kyligt.

"Jag utmanar Ilmarie."

Jale vänder sin blick mot mig, och jag ser att han är nervös. Hans puls blir sakta snabbare.

"Okej.. Ilmarie accepterar du utmaningen? Du får backa ur om du vill."

Lika mycket som jag vill slippa den här matchen så vill jag skära bort det där självbelåtna leendet från Minda's ansikte.

"Jag antar utmaningen." säger jag och stiger fram ur ringen.

Vi ställer och på varsin sida av ringen och gör oss redo. Jag känner Jales blick på mig.

"Förbered.. Beredda.. SLÅSS!"

Först nu inser jag hur dum idé det här är. Minda gör ett utfall och jag parerar det lite klumpigt. Hon gör ännu ett utfall mot min vänstra arm, och skär upp ett ytligt sår som får mig att skrika till. Jag gör ett utfall mot hennes högra ben, men hon parerar det lätt. Jag försöker mig på att avväpna henne, och vi hamnar nästan axel mot axel när våra svärd möts. Minda knuffar till min vänstra arm, precis där mitt sår är, med sin axel och jag kväver ett skrik. Jag tappar balansen lite och Minda skär ännu ett sår i mig, den här gången djupare och i mitt vänstra ben. Jag faller till marken och blinkar bort tårarna som formas i mina ögon. Minda går till attack igen, och jag parerar trots att jag snart inte klarar mer.