Aural

Kapitel 6

När jag vaknar nästa morgon så luktar det bacon. Usch. Ingen äter bacon nu för tiden. Kanske i den gamla världen, men här; nej. Det är bara dom fattiga som äter sådant. Gris är det äckligaste som finns... har jag hört...

Jag är inte tillåten att gå någonstans så jag ligger och stirrar upp i taket tills någon knackar på min dörr.

"Kom in!" Skriker jag hest och dörren öppnas långsamt. Jale kommer in, bärandes på en bricka. Han har en grå tajt T-shirt och militärbyxor. Jag kan inte slita ögonen från hans mage, då man ser hans vackra musikler. Jag lovar att jag dreglar.

"God morgon, sjukling, här kommer din hjälte med frukost!" Säger han dramatiskt och jag ler mot honom.

"Tack, min käre räddare i nöden, men vad kan jag göra för att visa min tacksamhet?"

"Allt begär är en söt liten puss!" Svarar Jale med sin bästa hjälte röst medans han sätter ner brickan på min mage. Han står bakom huvudgaveln på min säng och böjer sig ner och ger mig en upp och ner vänd puss.

"Ta nu för dig, jag ska se om dina bandage behöver bytas." Säger han och lyfter täcket. Mina avklippta jeans avslöjar ett bandage som är mörkrött av blod. Men det kunde ha varit värre.

Jag tittar ner på min bricka och till frukost får jag: vatten, bacon, hårdkokta ägg, lite hallon och två piller. Jag rynkar på pannan och plockar upp ett av pillerna.

"Försöker du droga mig, eller något?" Frågar jag Jale som tittar upp och skrattar.

"Nej det är bara smärtstillande." Säger han och fortsätter linda upp mitt bandage.

Allt med den här frukosten är äcklig. Eller, hallonen och vattnet är okej, men ägg och bacon?! Vem äter sådana saker?!

Jag biter ihop och tuggar i mig hela frukosten, jag har ju ändå bara ätit äckliga saker i en vecka nu. Jale byter mitt bandage och jag jämrar när han sätter på det nya bandaget.

När Jale är klar så lyfter han upp mig i sin famn och bär ut mig ur rummet.

"Vart är vi påväg?" frågar jag honom och han fortsätter att titta framåt när han svarar.

"Till din lektion."

Åh nej, jag orkar inte lära folk onödiga saker just nu!

Han bär ner mig för trappan och när vi är på väg mot mitt klassrum så passerar vi Minda. Jag stirrar föraktfullt på henne och hon tittar ner. Hennes ögon är blodsprängda, håret rufsigt och hon har mörka ringar under ögonen. Vad har hänt med henne?

Någonstans djupt under mitt hat för henne så finns lite medkänsla för henne.

Jale bär in mig i klassrummet och sätter mig på stolen. Han ber mig att vänta innan han lämnar rummet. Jag följer honom med blicken genom glas väggarna när han går in i sitt eget klassrum och hämtar en pall. Han skyndar tillbaka till mig och lyfter upp min fot på pallen.

"Vi ses vid lunch." Säger han och ger mig en snabb kyss innan han skyndar mot sitt klassrum. På vägen går han förbi Blå, Gul och Röd som kommer in lufsande i klassrummet.

"Godmorgon Blå, Gul och Röd." Säger jag och dom ler medans dom sätter sig ner.

"Godmorgon Ilmarie." Säger dom.

"Vad har hänt med benet ditt?" frågar Gul och pekar på mitt bandagerade ben.

"Det hände en liten olycka på svärd träningen bara.." säger jag och tittar ner. "Vad vill ni lära er idag?"