Aural

Kapitel 4

Vi har gått i ungefär 1 timme när jag skymtar ett stort avlångt block. Det ser ut att vara av sten och inga fönster syns.

"Är det där getingboet?" frågar jag Jale som går bredvid mig. Minda har inte sagt ett ord på hela resan, och jag har haft hennes onda ögon i nacken. Nu säger hon bara:

"Ja såklart, vad trodde du? Att vi bodde i någon slags kupa?"

Jale daskar till henne och ler ursäktande mot mig.

"Japp" säger han.

På vägen hit så har jag fått veta att det finns en massor av Auralare, utspridda lite överallt på den här kontinenten i läger som getingboet. Dom flesta föds i lägret medans andra blir tvungna att fly, som jag. Men ibland så hittar dom inte till ett läger innan dom fryser ihjäl, svälter ihjäl eller regeringen hittar dom. Dom flesta i lägret har ingen utbildning och kan varken läsa, skriva eller räkna. Dom som har utbildning får ofta undervisa dom andra. Det kommer att vara min uppgift i lägret. Dom andra undervisar i stridskonst, matlagning eller hälsa.

När vi kommer fram till getingboet så ser jag gångjärn mitt i väggen och, mycket riktigt, så puttar Minda upp dörren och vi stiger in i mörkret. När jag vant mig vid mörkret så ser jag att getingboet har två våningar. Nedervåningen är uppdelad i två rum.

Det första verkar vara något sorts samlingsrum, och det kryllar av folk och brasor överallt.

Det andra rummet har glasväggar och ser ut att vara indelat i 8 rum. I rummen sitter barn och vuxna i alla åldrar och lyssnar på varsin lärare som undervisar dom i något. En av lärarna ser ut att vara över 60 medans en annan inte kan vara äldre än 12. I ett av klassrummen undervisar en pojke som ser ut att vara några år yngre än mig, ett par vuxna i pilbåge. Inte så smart med tanke på att det är glasväggar. Men när en av dom missar, och pilen åker in i glaset bakom måltavlan, får inte glaset en enda skråma!

I ena hörnet av det första rummet finns ett litet kök där två kockar står och häller upp mat till folk. När dom har fått sin mat går dom till en av brasorna och värmer den.

Den andra våningen är inte riktigt en våning. Det sticker ut rör liknande konstruktioner ur väggarna så att det ser ut som, ja, ett getingbo. Rören har ingen vägg utåt så man ser in i dom små rummen. I ett av rummen sover en gammal dam i sin säng. I ett annat leker två små barn farligt nära kanten av röret. I ett tredje sitter en tonårs pojke och flicka och kysser varandra.

"Ilmarie, kom nu!" ropar Jale över sorlet. Jag slutar stirra runt omkring mig, och letar efter honom med blicken.

Han står mitt i folkhavet och vinkar med båda armarna i luften. Jag tränger mig fram mot honom och han tar min hand och leder mig mot klassrummen.

När vi kommit fram så ser jag en spiraltrappa bredvid pilbågs-klassrummet. Vi går upp för den och hamnar i en korridor full med dörrar. Han leder mig genom den och vi svänger höger, och höger igen, där det finns ännu en trappa. Ovan den finns även en korridor med dörrar. Vi svänger höger igen där vi stannar vid en sten dörr med numret 468.

"Välkommen hem" säger Jale och öppnar dörren åt mig. Mitt rör-rum är ungefär 4 meter långt och 2 meter brett. Det står en säng längst in bredvid dörren och ett litet bord med en stol står nära kanten. Det är allt som finns.

"Hejdå för nu. Dina lektioner börjar kl. 08:00 imorgon i klassrum 2." säger Jale och stänger dörren om mig. Jag ställer mitt favorit svärd som jag tog med mig i hörnet. Jag sätter mig på sängen och tittar ut genom röret. Jag har utsikt över både klassrummen och samlingsrummet, därför måste mitt rör vara i andra raden på den vänstra långsidan.