En Samling Berättelser

Prestationsångest

Det här är ett kapitel baserat på mina egna känslor. Jag har ofta prestationsångest och stress, och det kan kännas ungefär som jag beskriver här. Nu kan ni läsa!

Otillräcklig. Hon känner sig otillräcklig. Hon vet hur bra hon har gjort, men det är aldrig bra nog.
Hennes föräldrar pressar henne inte. Inte hennes lärare heller. Inte vännerna. Hon pressar sig själv. Hon vill bara vara duktig, hon vill vara bäst på något. Hon känner sig liten och oviktig, som ett dammkorn ungefär.
Hon vet hur bra hon är, nånstans vet hon det, men hon kan inte inse det själv. Hon har en förvriden bild av sin talang, hon tror att hon inte duger, att hon alltid är lite för lite.
Hon drömmer om att bli beundrad för sin kapacitet, hon drömmer om att alltid veta att hon räcker till, och dessutom är något alldeles extra bra.
Men inte alltid hjälper 150 skrivna A4-papper att inse hur bra hon är. Ibland är hon blind. Ibland kan hon inte se. När det händer har hon ångest.

Tack för att ni läste! Ha det så bra och få inte prestationsångest!