En Samling Berättelser

Är det objektivt?

Molen är rosa.
"Hur mår din faster?", frågade hon.
Jag läste i den tjocka boken.
"Gult." Jag slängde den i ån. Ån försvann.
"Okej." Hon tog min hand. Lutade sig mot min axel och suckade. "Är det objektivt?"
På det svarade jag inte. Jag bara nynnade i takt med musiken.
"Musiken i mitt huvud", sa jag. "Låter som syrsor på en äng."
"Ja. Musiken i ditt huvud. Syrsor." Varför upprepade hon det jag sa? Hon kanske blivit repig.
Jag såg bekymrat på henne och hoppades att hon inte var repig när jag sa: "Är glassen god?"
Hon tittade på glassen. "Nej!", skrek hon och slängde den i marken. Hon stampade på den. "Död åt dig!" Sen satte hon sig ner bredvid mig och log.
Det regnade, det regnade ord.
"Ack...", sa jag, mest till mig själv. "Detta bådar inte gott."
Hon skakade sakta på huvudet. Sen ställde sig hon på händerna och sjöng visor på latin, innan hon försvann och världen jag kände så väl förvandlades till kol. Ack...