From war to love to secret (Harry Styles och Zac Efron)

Eld och död

Kapitel 1

Jag vaknade mitt i natten av ett starkt skrik och bankande på nedervåningen. Jag satte mig upp i sängen med svett rinnandes ner från pannan. Jag var alldeles blöt på ryggen och jag kunde inte sluta skaka. Var det en dröm eller var det verkligt? vem var det som skrek? rösten. Jag kände igen den, den var så bekant på något sätt som om jag har lyssnat på den i hela mitt liv. Jag hörde skriket igen och bankandet började igen. tårar började genast att strömma ner för mina varma och röda kinder som genast blev blöta. Bankandet blev bara högre och högre, det var ingen dröm allt var verkligt. Skriken från nedervåningen tillhörde min mamma. Hon är i fara, jag måste göra något men jag kan inte röra mig. Jag var helt still som om jag satt fast, jag var i chock.

Min tankar bryts när jag hör brandlarmet gå igång. Shit det brinner någonstans. Jag hoppar upp ur sängen och börjar springa mot trapporna som leder ner till våningen under där min mamma, pappa och lillebror har deras rum. När jag kom ner så jag bara var några trappsteg från första våningen slår en låga ut och bränner mig på backsidan av min axel och lite ner mot ryggen. Jag skrek till högt av smärtan och den brinnande känslan i armen. Tårarna började att rinna ner snabbare och mina ben började bli svaga och precis innan dom viker sig hör jag mitt namn. Min mamma upprepade mitt namn och det var hennes röst som gav mig min styrka att ställa mig upp och fortsätta springa. Rök började fylla mina lungor och jag började hosta, luften började försvinna och elden spred sig snabbare.

När jag kommer fram till mina föräldrars sovrum var jag omringad av eld. Framför min brors rum ligger en av det stora svarta bokhyllorna för dörren brinnandes. Jag kunde höra skrik och någon som bankade på andra sidan dörren.

’’Mamma! Pappa! skrek jag så högt jag kunde för att över rösta ljudet från de brinnande möblerna som brakade ihop. Det bankande slutade och jag kunde höra min mamma röst på andra sidan. ''Kayla! Kayla hör du mig? hjälp oss'' jag kunde höra min mammas röst, hennes rädsla. jag visste inte vad jag skulle göra, handtaget var borta på denna sidan. vad konstigt, någon måste ha varit här inne och tagit bort hantaget så att de inte skulle kunna komma ut och tänt på hela huset. Vem? Vem skulle vilja skada min familj, vem skulle vilja ska mig? ’’Mamma? Är du kvar?’’ frågade jag medans jag tog ett språng och började springa mot dörren för att försöka göra som dom gör i filmerna. Inget hände, dörren var fortfarande stängd och låst. ’’ Hjälp oss Kayla, du måste öppna dörren’’ det var inte min mammas röst utan min lillebrors röst. Han bankade på dörren medans han upprepade meningen ’’ jag kommer dö, vi kommer dö, Kayla du måste rädda oss.’’ Om och om igen. Min bror var väldigt sjuk han var speciell eftersom han hade down syndrom. ’’ Alex jag försöker. Det finns inget handtag jag kan inte… jag kan inte’’ skrek jag medans jag slog mot dörren så hårt jag kunde. Jag vände mig om för att hämta något stort och hårt som jag skulle kunna slå på dörren med. Inget. Det fanns inget, allt brann och jag var omringad av lågor. Jag kunde höra min pappa ropa på mig men jag var för svag för att resa på mig från golvet. ’’ Kayla du måste gå, du kan inte stanna här. Gå ring 112.’’ Jag kan inte fatta att min egna pappa tror att jag kommer att lämna min familj i ett brinnande hus! ’’ Aldrig jag lämnar inte er’’ skrek jag med alla mina krafter jag hade kvar. Jag hörde ett stort brak, kollade upp och den andra stora brinnande bokhyllan föll rakt mot mig.

Jag skrek till högt och jag kunde höra min pappa och mamma på andra sidan dörren skrika mitt namn. Jag hann precis undan men jag slog i huvudet i golvet och jag låg alldeles stilla i ett par sekunder innan jag började röra på mig. Jag reste mig upp och började springa mot dörren igen.’’ FAN! NEEEJ!’’ skrek jag med ilska. ’’Kayla vad hände?’’ hörde jag min pappa fråga. Till och med han grät, jag har aldrig sett eller hört honom gråta vilket fick mitt hjärta att gå i tusen bitar. ’’ FAN FAN FAN den stora bokhyllan ligger brinnande framför dörren. Jag kan inte.. FAN NEEJ’’ jag föll ner på golvet med tårar på mina kinder och på bröstet, täckt av svett, jag är helt slut. Värmen och röken gör mig svagare för varje minut. ’’Pappa ni måste hoppa, ni kan hoppa ut ur fönstret.’’ Sa jag. Först fick jag inget svar vilket fick mig att få panik. ’’ vi-vi kan inte (Host host) det brinner här inne också.’’ Efter ett tag hör jag ett stort brak och taket började att falla ihop och jag kunde höra min mamma skrika. ’’AAAAAH KAYLA SPRING! DU MÅSTE UT HÄR IFRÅN NU!’’ skrek hon till mig. ’’ALDRIG JAG LÄMNAR ER INTE.’’ Jag fick inget svar, istället fick jag skrik av smärta. De kommer att brinna upp, de kommer dö och det finns inget jag kan göra. Jag kommer också att dö jag är omringad av eld. ’’KAYLA SNÄLLA GÅ, GE DIG AV.  GÖR DET FÖR MIG, RÄDDA DIG… FÖR …..MIN SK-SKULL.’’ Min bror, han lever fortfarande jag grät och satte händerna för öronen så att jag skulle slippa höra på skriken av deras död.

 Efter en stund ställde jag mig upp på mina skakiga ben, torkade bort tårarna från mina kinder och började tänka. Jag tittade mig om i huset och såg ett fönster i pappas kontorrum. Vägen dit var farlig men det enda som skulle kunna hindra mig från att komma ut vid liv är DÖDEN. Jag började springa in i det brinnande kontoret, lyfte upp den stora kontorsstolen och kastade den med all min kraft ut igenom fönstret. Sedan tog jag ett språng och hoppade ut igenom fönstret och landade på gräsmattan.

Jag tittade upp från marken och såg en man i trettio års åldern kolla på mig från några meters avstånd innan han sprang i väg. Jag blev rädd och sprang ut på gatan framför mitt hus där ett 50-tal människor står och kollar, syrener från två brandbilar, två ambulanser och en polisbil kom farandes in i området jag och min familj bor i, bodde i. jag föll på knä framför det brinnande huset med min döda familj inuti och grät.