From war to love to secret (Harry Styles och Zac Efron)

kapitel 2

KAPITEL 2

Kaylas POV

Jag kunde höra folk prata tyst mellan varandra, syrenerna blev bara högre och jag kunde fortfarande höra de starka skriken från huset. Efter bara några sekunder känner jag en varm och mjuk hand mot min rygg och när jag öppnar ögonen står en ung kvinna och tittar på mig. Hon tar ena handen runt min midja och den andra bakom huvudet och satte mig upp.

’’Sssh allt kommer att ordna sig, det kommer bli bra.’’ Sa hon med en varm och mjuk röst. Försöker hon trösta mig eller vad gör hon? Inget hon säger kommer att ändra vad som precis hänt mig. Hela min familj är död, det kommer inte att ordna sig. Dom är döda för att jag inte kunde rädda dem, Allt var mitt fel.

Jag öppnade ögonen och jag såg brandbilarna svänga in och stannade framför det brinnande huset, mitt brinnande hus med min familj inuti. Jag kunde höra röster, folk som skriker till varandra. En ung man och en äldre man kom fram till mig och den mystiska kvinnan som höll mig i hennes varma grepp.

 Dom ställde frågor till mig men jag svara dem inte, jag bara stirrade in igenom det stora köksfönstret där jag, min pappa, mamma och lillebror suttit för bara några timmar sedan. Vi hade skrattat åt någon på pappas jobb som hade snubblat på sina egna fötter och landat i den stora baljan med vatten.

 Jag kommer aldrig mer få sitta på min vanliga plats i köket bredvid min mamma mittemot min lillebror och snett emot min far. Jag kommer aldrig mer att få höra på min pappa när han pratar om sitt jobb eller när min mamma tjatar om hur viktigt det är att städa och hålla det rent och fint. Min lille bror. Jag kommer aldrig mer att få se min underbara lillebror, han var så speciell den snällaste människan på jorden. Han kan inte ens skada en fluga inte ens med ord, han svor aldrig, sa aldrig något elakt oavsett hur arg han än var. Jag fattar inte varför de i skolan alltid var så elaka mot honom. Han var anorluna, han var sjuk men det var inte hans fel. Ibland kom han hem gråtandes för att folk alltid var så elaka. Varje gång jag såg någon göra något mot honom så hjälpte jag, jag stod upp för min bror.

Jag drogs tillbaka till verkligheten när en unge manen lyfte upp mig från marken och la mig på sjukhussängen. De gav mig luft gas så att det skulle bli lättare för mig att andas.

Den unga kvinnan stod bredvid mig, hennes varma hand låg på min arm och hon tittade ner på mig med hennes mörk blåa ögon.

Hon ser så bekant ut men jag kan inte riktigt placera vart jag har sätt henne. Det var nästan som om hon kunde läsa mina tankar. Hon satte sig på sängkanten och log ett litet leende till mig.

’’Hej, jag heter Mary Lishey. Jag bor bara några hus bort.’’ Sa hon och det var då jag insåg att det var Alison Lishey´s mamma. Om ni undrar vem det är så är de skolans Bitch, cheerleder kapten och skolans baldrottning. Vi kom inte så bra överens, hon använder mig som hennes personliga slav och mobb offer. 

’’Hej.’’ Sa jag med en låg röst, nästan en viskning. Jag log tillbacka till henne och hennes leende blev större.

En ung polis kvinna med kort svart hår kom fram till sängen. Både jag och Mary kollade upp på henne där hon stod med ett anteknings block i handen och pennan i bröstfickan.

” Hej, är du Kayla Blou Rose?” frågade den unga poliskvinnan. Jag nickade och tog ett djupt andetag.

” vi kommer att ta med dig till sjukhuset så att dom kan undersöka dig och se så att du inte har några inre skador. Men efter det vill vi att du kommer ner till polisstationen så att vi kan få ställa några frågor om branden.’’ Jag nickade och tårarna började rinna ner för mina kinder igen. jag märkte inte att jag slutat gråta. ”finns det någon du vill ringa? Någon familjemedlem, kusin eller moster?” Mitt hjärta gjorde ont av tanken på min döda familj. Varken min mamma eller pappa hade några syskon så jag har inga mostrar, fastrar ja ni fattar. Jag är ensam.