From war to love to secret (Harry Styles och Zac Efron)

Kapitel 5 Mardrömmen

Kapitel 5

Kaylas POV

Alison hade precis lämnat mig i det stora rummet som hon sa var mitt. Hon hade letat efter mig, åkt ut mitt i natten för att leta efter mig. Jag började ta av mig kläderna, vek ihop dem och la dem snyggt på den svarta byrån. Jag gick mot den stora garderoben och rotade fram en mörk blå t-shirt och ett par svart shorts att sova i.

Jag gick fram till det stora fönstret och satte mig på den breda fönsterbänken och kollad ut. Jag kollade upp mot den mörka svarta himlen med det vita gnistrande stjärnorna. Jag kan inte stoppa tårarna, de började rinna ner för kinderna som de hade gjort de senaste dagarna. Jag har alltid varit så stark, jag har inte gråtit så här mycket i mitt liv och jag är 14 år nu.

Just när jag trodde att mitt liv inte kunde bli värre händer det som jag aldrig trodde skulle hända, jag förlora min familj de ända människorna på jordklotet som älska mig.

”Mamma.” sa jag och tittade upp ännu en gång upp på den svarta himlen. Jag stannade upp ett tag för att samla mina krafter innan jag fortsatte. ”Kommer jag någonsin bli älskad? Kommer jag att bli lycklig eller kommer jag alltid att vara hatad och ensam?” jag fattar inte att jag sitter här och pratar med min döda familj… men det är det enda jag kan göra.

”Mamma, pappa, Liam jag vet inte om ni kan höra mig men … jag hoppas i alla fall det. Jag behöver någon att prata med, jag vill inte leva så här. varför var ni tvungna att dö, allt är mitt fel om jag bara hade varit starkare, snabbare eller smartare så kanske jag hade kunnat rädda er.”

Jag suckade djupt och torkade bort tårarna medan jag öppnade fönstret och lutade mig försiktigt över kanten.

”Mamma, jag.. jag önska att jag dog i branden med er. Om jag dog skulle jag aldrig behöva känna den här smärtan som sprider sig ut från hjärtat till varenda liten del i min kropp. Jenna och Alison skulle aldrig mer kunna skada mig igen om jag var död. Jag måste här ifrån så snabbt som möjligt, jag sticker i morgon bitti innan de har vaknat. Jag bor i samma hus som en av de elakaste personerna jag någonsin träffat. Samma person som har plågat mig sedan mellanstadiet.” 

Jag stängde fönstret och ställde mig upp på det kalla golvet. Jag gick fram till den stora dubbelsängen, tog bort överkastet och la mig under det stora fluffiga varma täcket. Efter bara en liten stund sov jag djupt men oroligt.

Alisons POV

Jag hade precis somnat när jag hörde fruktansvärda skrik komma lite längre ner i korridoren. Jag satte mig upp och stirrade ut i det mörka rummet. Jag hörde henne skrika igen, det var inte bara skrik hon pratade. Jag tror hon skrek på sin mamma och pappa, hon skrek även nej och något jag inte riktigt kunde tyda.

Jag slängde av mig täcket, öppnade dörren och började springa ner mot rummet där Kayla var. När jag kom fram öppnade jag dörren och sprang fram till henne. Hon skrek och slog i sömnen, hela hennes kropp var täckt i svett och tårar strömmade ner för hennes kinder.

Jag satte mig på sängkanten och och fösökte väcka henne men det var nästan omöjligt. hon bara skrek och grät och jag visste inte vad jag skulle göra, jag skakade hårdare och hårdare medans jag skrek hennes namn.

efter ett tag kunde jag höra snabba fotsteg komma från korridoren. in springandes kommer både min mamma och bror. Pappa var inte hemma, han var på jobb utomlands. Hon springer fram till sängen och strök med handflatan mot hennes panna och ner på kinden medan hon sa upprepade hennes namn.

Kaylas ögon öppnades och hon satte sig rakt upp i sängen och grät. Jag vet inte varför men jag kunde inte sluta känna lite med känsla, jag tyckte synd om henne och jag kände mig faktiskt ganska dum. Min mamma slog armarna runt henne och vaggade långsamt fram och tillbaka.

”Alison Älskling kan du hämta lite vatten är du snäll?” frågade mamma mig, hon kollade upp på mig och jag kunde se hur ledsen hon var. Så jag nickade och började gå mot trapporna. Jag kunde hör min mammas och min brors röster ett tag innan de försvann in i mörkret.

Jag kom tillbaka in i rummet med ett stort glas med vatten och en fuktig handduk. Min mamma ställde sig upp och pussade mig på pannan. ” ta hand om henne Alison.” sa hon och log. Hon gick mot dörren med min bror efter henne och dom försvann.

Jag vände mig om och tittade på den utmattade Kayla som låg i sängen alldeles blöt av svett och tårar.

”Här har du en fuktig handduk.” sa jag och baddade den mot hennes panna och sedan hennes bröstkorg. Jag sträckte fram vattnet och hon satte sig upp och drack nästan upp allt i ett svep. Hon ställde ifrån sig glaset på bordet och lutade sig mot sänggaveln.

Jag vet inte vad som har flugit i mig men jag är snäll mot henne, jag har aldrig gjort något snällt mot henne förut och nu.. nu sitter jag i hennes säng i mitt hus och försöker att lugna ner henne. Det kändes bra, det kändes som om… jag vet inte men det kändes rätt.

Jag tittade upp på henne och hon tittade tillbaka i några sekunder innan hon titta bort.

”Vad är det dom har hänt? Varför försvann min mamma i några dagar och tog med dig hem?” frågade jag.

Jag såg blicken i Kaylas ögon, det var verkligen inte något som var rätt. Hon kollade upp på mig och hennes tårar började rinna igen. 

Plötsligt började det göra ont i mitt hjärta.. jag flyttade närmare henne och höll om henne.

"uhm, vill du verlkligen veta?" frågade hon. Jag sa inget utan nickade bara.

Hon började med att torka sig om pannan och suckade stort.

"vart ska jag börja? okej, jag gör en lång historia kort. För några dagar sen hände det något tragiskt med min familj. Jag låg uppe i mitt rum och sov, när jag vaknade plötsigt, jag vet inte varför, kommer inte ihåg om det var för en dröm, men jag tror det var för doften av rök eller ljudet av höga skrik. Jag kände igen rösten, den lät så bekant,  hörde att det var min bror som skrek. Ja, du vet ju att han är, var sjuk. Jag sprang ner till nedevåningen, men han inte riktigt helt ner innan lågorna stoppade mig. De brände mig på axeln och på min rygg. Jag kommer inte ihåg hur jag kom igenom dem men jag lyckades iallafall. När jag kom ner så försökte jag hjälpa dem, mamma,pappa och min bror. Men jag kunde inte, de var instängda. Det brann över allt, det fanns ingen utväg för någon av dem. De skrek på min hjälp, jag försökte verkligen men det fanns inget jag kunde göra."

Kaylas tårar började rinna igen och jag kramade om henne ännu hårdare. Det gjorde ont i mitt hjälta igen, tänk om samma sak skulle hända mig, tänk om jag skulle förlora någon jag älskar...

Hon fortsatte: "min pappa skrek på mig, Kayla ta dig ut härifrån, jag ville inte, jag ville få ut dem men det gick inte... det brann inne hos dem också.. jag var så ledsen, svettet bara rann, jag visste inte vad jag skulle göra... Kayla gå, rädda dig själv, sa min pappa igen. Till slut kunde jag knappt andas, jag började hosta och kastade en stol igenom fönstret och slängde mig ut. Men när jag kom ut så gick det förbi en man i svarta kläder och bara kollade på mig, jag har inget minne av vem det kan ha varit... vad ville han oss? varför gjorde han så? När jag kommit ut och satt där på knä så började huset rasa och brannkåren och polisen kom, det var en folkmassa utanför som bara kollade på, ingen hjälpte mig, förutom din mamma. Det var då hon kom"

Jag började gråta. Hur kunde jag göra så här mor henne? allt elakt jag har gjort, hur? varför? "jag är så ledsen Kayla, jag visste inte" sa jag till henne och hoppades på att hon skulle ta in det. "jag måste sova nu" svarade hon. 

Jag reste mig upp och hjälpte henne under täcket. "godnatt, hoppas du kan sova, du vet vart jag finns annars" sa jag, jag ville att hon skulle veta det.

Hon nickade jag vände sig om och jag gick ut därifrån ännu en gång.

Tack så jätte mycket! hoppas ni gillar kapitlet. fortsätt att rösta komentera också, sprid den vidare. Det skulle betyda så mycket om ni gjorde.

jag vet att den ska handla om Harry (one direction) och Zac efron och det kommer  snart. xx