Kapitel 6

28 1 1
                                    

Kapitel 6

Kayla´s POV

Jag öppnade ögonen och tittade mig omkring i det okända rummet. Jag bara låg där på rygg och stirrade upp i taket. Solen sken i igenom det stora fönstret som jag hade suttit vid igår kväll. Det starka solljuset tränger sig igenom persiennerna. Jag vet inte hur länge jag har legat men efter vad som kändes som flera timmar knackade det på dörren och Marys stora leende visade sig.

”God morgon Kayla. Hur mår du?” frågade hon medan hon satte sig ner på sängkanten.

Jag satte mig upp mot sänggaveln och drog in ett djupt andetag innan jag svarade. ”Ja-jag mår lite bättre” viskade jag till henne, jag gav henne ett lite svagt leende. Det blev en pinsamtystnad och jag började fläta med mitt långa mörka hår. Mary måste ha märkt att jag var obekväm för hon ställde sig upp och började gå mot dörren. Hon vände sig om och log mot mig igen. ”frukosten är klar om bara några min” sa hon. Jag nickade mot henne och hon stängde dörren efter sig.

Jag slängde av mig täcket och satte mig på kanten i några sekunder innan jag gick mot fönstret igen, jag öppnade fönstret precis som jag gjort kvällen innan och lutade mig försiktigt över kanten.

Jag började prata med mina döda familj som om de var i samma rum som mig själv fast levande. Tårar började rinna ner för mina kinder igen. jag önska att jag inte hade kvar några tårar, jag lovar om man samla upp alla tårarna jag har spillt under dessa dagar skulle man kunna göra en sjö av dem.

”Jag kan ta livet av mig. Då kan vi vara tillsammans igen fast på ett bättre ställe utan hat och rädsla. Vi kan börja om som en helt ny familj. Jag ni vet tar livet av mig skulle jag slippa Alison och Jenna, jag skulle slippa att vara rädd för dem. Det var något annorlunda med Alison i går, något som jag aldrig sätt förut. Hon var snäll mot mig, hon sa förlåt och grät när jag berättade för henne vad som hade hänt. Nästan som om hon ångar allt hon gjort.

 ”Jag vet att jag aldrig berättade något för er utan bara log och sa att jag mådde bra och hade massa vänner och att jag var lycklig. Jag lossades vara hos kompisar, men egentligen satt jag i bibloteket och pluggade.” jag suckade och torkade bort tårarna från mina kinder.

”Hur skulle jag göra det? Hänga mig? Eller kanske köra en kniv rakt igenom magen och låta det förblöda? Eller kanske hoppa framför ett tåg? Nej jag skulle aldrig våga, jag skulle stå där med kniven i handen redo att dö…men jag skulle inte våga. Jag skulle vara alldeles för rädd för att jag skulle känna smärta.” jag tänkte en stund innan jag kom på det. ”Tabletter, om jag blandar massa olika tabletter med sprit kommer jag garanterat att dö, jag kommer inte känna något och jag skulle slippa känna den enormt stora smärtan i mitt hjärta”

 Jag lutade mig längre över kanten för att titta ner mot marken. Tänk om jag skulle ramla, då skulle jag garanterat dö en snabb och smärt fri död. Jag satte mig på kanten av fönstret med bena hängandes över kanten. Jag hade bara den mörkblåa t-shirten och det svarta shortsen på mig, en kall vind pust svepte över mina bara ben och armar och jag fick gåshud över hela kroppen.

”Mamma, Pappa jag kommer nu, vi kan vara tillsammans förevigt.” Sa jag och kollade upp mot den klarblåa himlen med det stora vita fluffiga molnen. Det såg så vackert och fridfullt där uppe.

Bara några sekunder senare flyger dörren upp och Alison springer in.

 Alison´s POV

 Mamma sa åt mig att gå och hämta Kayla från hennes rum eftersom frukosten var klar. Hon måste ha somnat om eller något för det var nästan tjugo min sedan min mamma sa åt henne eller så vågar hon inte koma ner. Kayla var väldigt blyg och tystlåtande av sig. 

Jag kunde inte sluta tänka på vad hon hade berättat för mig, jag fattar inte att hela hennes familj hade brunnit inne och nästan hon också. Hon kunde inte göra något för att rädda dem, hon har ingen familj kvar. Hon hade ingen, inga vänner inga släcktingar. Jag fattar inte hur jag kunde göra någons liv till ett helvete. Men det var inte mitt fel, Jenna tvinga mig att göra alla de hemska sakerna mot henne. Om jag inte gjorde som hon sa skulle hon se till att mitt liv blev likadant plus att jag skulle förlora min bästa vän och min makt över alla.

Jag gick upp för de långa trapporna och den långa korridoreren innan jag nådde fram till hennes rum. Jag tog tag i handtaget och skulle precis öppna dörren när jag stannar upp. Hon prata med någon, är det någon där inne eller pratar hon med någon i telefon.

Jag pressade örat mot dörren för att kunna höra vad hon säger och kanske få en uppfattning om vem hon pratar med.

”Jag kan ta livet av mig. Då kan vi vara tillsammans igen fast på ett bättre ställe utan hat och rädsla. Vi kan börja om som en helt ny familj. Jag ni vet tar livet av mig skulle jag slippa Alison och Jenna, jag skulle slippa att vara rädd för dem. Det var något annorlunda med Alison i går, något som jag aldrig sätt förut. Hon var snäll mot mig, hon sa förlåt och grät när jag berättade för henne vad som hade hänt. Nästan som om hon ångar allt hon gjort. Hörde jag henne säga.

 Hon pratar med sin mamma och pappa och….och hennes lillebror. Hon vill ju ta livet av sig, Omg hon mår så jävla dåligt på grund av mig att hon vill ta livet av sig. Allt är mitt fel, NEJ allt är den där jävla Jenna´s fel. Jag kanske är tuff och en riktigt stor bitch ibland men jag har ju fortfarande ett hjärta. Jenna har inget hjärta hon är inte ens mänsklig, hon tvinga mig. Men det är ju inte bara Jennas fel, det är mitt fel också, jag hade kunnat stå upp för henne. Jag hade kunnat sätta stop för Jenna när det började spåra ur för fem månader sedan när hon hotade henne med att slå ner hennes sjuka bror.

”Jag vet att jag aldrig berättade något för er utan bara log och sa att jag mådde bra och hade massa vänner och att jag var lycklig. Jag lossades vara hos kompisar… men egentligen satt jag i bibloteket och pluggade.” Hon har värkligen inga vänner, hon var nästan alldeles själv och nu när hennes familj är borta så...så har hon ingen. Jag kunde höra snyftningar komma inifrån hennes rum.

Jag vet att det var fel att tjuvlyssna men äh hon kommer ju aldrig få reda på det. Jag ska bara lyssna lite mer. ”Hur skulle jag göra det? Hänga mig? Eller kanske köra en kniv rakt igenom magen och låta det förblöda? Eller kanske hoppa framför ett tåg? Nej jag skulle aldrig våga, jag skulle stå där med kniven i handen redo att dö…men jag skulle inte våga. Jag skulle vara alldeles för rädd för att jag skulle känna smärta.” . ”Tabletter, om jag blandar massa olika tabletter med sprit kommer jag garanterat att dö, jag kommer inte känna något och jag skulle slippa känna den enormt stora smärtan i mitt hjärta”

VA? NEJ! Hon kan inte ta livet av sig NEJ! Jag menade det inte att gå så här långt. Vi kommer aldrig att bli vänner eftersom hon är.. ja. Jag är populär skolans baldrottning och skolans cheerleder kapten. Jag måste tänka på mitt rykte plus att även om jag skulle bli hennes vän skulle Jenna gör mitt liv till ett helvete. Vill jag det? Hell no!

Det blev tyst en lång stund tills mitt hjärta satte sig i halsgropen och min puls var max spidad.

”Mamma, Pappa jag hoppar nu, vi kan vara tillsammans förevigt.” skrek hon och jag rusade in i rummet skrikandes.

You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Mar 06, 2014 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

From war to love to secret (Harry Styles och Zac Efron)Where stories live. Discover now