Du verkar rolig | m.g

24 juli

"Men, hur länge ska jag vara i Trofors?" frågade jag mamma när vi satt vid det vita matbordet. "Ja, Cajsa.. Det finns en eller två saker vi inte berättat för dig" sa hon och tog tag i pappas hand sökande hans uppmärksamhet. "Eh, vadå?" frågade jag orolig på vad de hade att säga.

Marcus såg förmodligen min nervositet och tog därför tag i min hand under bordet. Han klämde åt den och jag mötte hans blick. "Ta det lugnt" mimade han och jag nickade lydande åt det han hade mimat.

"Det är såhär att din pappa har förlorat jobbet" sa mamma och jag kollade med frågande blick på pappa. Han harklade sig och tog tag i sin vita servett, torkade sig runt munnen och tog ett djupt andetag. "Jag har fått sparken" sa han sedan och greppet om Marcus hand hårdnade till en aning.

"Men, vart har du varit på senaste tiden?" frågade jag och han harklade sig igen. "I förrgår skrev jag ju att jag skulle bli sen hem" sa han och jag nickade. "Jo, det var såhär att jag var på en jobbintervju" sa han och jag nickade återigen oförstående om vad han skulle komma till.

"Hur gick det då?" frågade jag och han sken upp i ett leende. "Jag fick jobbet" sa han och nu sken även jag upp i ett leende. Pappas leende försvann väldigt fort görande att mitt även gjorde det. "Vad?" frågade jag när jag märkte att stämningen blev tyst och stel.

"Vi måste flytta" sa han och jag släppte genast greppet om Marcus hand. "Skojar ni?" sa jag och sköt ut stolen så den genast åkte till golvet. "Vad tycker Natta om det här?" frågade jag eftersom Natta inte var hemma just nu. "Hon är okej med det" svarade mamma och jag suckade.

"Jag har precis fått en kompis! Och nu ska vi flytta" röt jag och mamma kollade blygt ner i maten på hennes tallrik. "Men gumman, du har väl alltid haft kompisar?" frågade hon och jag stönade högt. "Asså ni fattar ingenting! Fattar ni inte varför jag sprungit ut med tårar rinnande ner för mina kinder säkert 100 gånger? Jag är mobbad och har varit det sedan 8:an!" röt jag ut och mamma var fort framme hos mig.

"Lilla gumman, varför har du inte berättat det?" frågade hon och jag snyftade några gånger. "Jag var väl rädd för att ni skulle tycka jag var dålig på något sätt" sa jag snyftande och mammas grepp om min kropp hårdnade genast till. "Hur skulle vi kunna tycka det? Du är en av de bästa sakerna som hänt oss!" sa mamma och avbröt kramen tittande in i mina ögon.

"Mamma, nu ska vi flytta igen och jag kommer inte ha några kompisar! Jag kommer bli mobbad, igen!" sa jag och hon skakade sakta på huvudet. "Jag tror inte så, jag tror redan du kommer ha kompisar där" sa hon och gav Marcus en menande blick.

"Cajsa, vi ska flytta till Trofors" sa pappa och min blick for fort till Marcus underbara rådjursliknande ögon. Jag höjde på ögonbrynen i en frågande gest och Marcus nickade bara. "Seriöst?" frågade jag och alla nickade.