Du verkar rolig | m.g

24 juli

"Ja! Men hon är bara allt för mycket euw" sa Hope äcklat efter jag nämt min lärare Susannes namn. "Har du också henne?" frågade jag och hon nickade. "Tyvärr. I alla So ämnen och Svenska" sa hon och himlade med ögonen. "Hon är min mentor" sa jag och hon formade genast munnen som ett o. "Det är lite konstigt att vi inte sett varandra, i korridorerna och så" sa Hope och min blick for fort ner till frappen jag höll i mina båda händer. "Neeej, egentligen inte" svarade jag och hon kollade frågande på mig. "Va? Varför inte?" frågade hon och jag ryckte lätt på axlarna. "Eller asså, jag har ju sett dig... Jag håller mig mest undan, du är mer, vad ska jag säg-" "Överallt?" avbröt Hope mig och jag skakade lite på huvudet. "Eller jo, det också.. Men jag tänkte säga var att du har väldigt många kompisar. Och du har inga problem med att passa in" sa jag och hon log ett milt leende genom hela meningen.

"Jag tror du har väldigt bra cha-" Hopes mening avbröts av min vibrerande och melodispelande mobil. Mammas namn täckte skärmen och jag mimade ett förlåt till Hope. "Det är mamma" sa jag och hon ryckte på axlarna samtidigt som ett leende lekte på hennes läppar.

( M: mamma C: Cajsa )

C - Hej mamma! Något som har hänt?

M - Har du koll på klockan?

C - Ehm, ja.. Den är-

M - Ja Cajsa, den är 15.15! Du skulle vara henne för en kvart sen!

C - Oups..

M - Kom hem genast! Din överraskning har väntat länge nog nu.

C - Jaja, kommer!

M - Bra! Jag älskar dig.

Jag la på och suckade högt. "Vad sa hon?" frågade Hope som nyfiket hade lyssnar på vad jag hade sagt. "Att jag måste komma hem" svarade jag henne och hon suckade precis som jag tidigare gjort. "Jaja, vi kan träffas någon annan dag! Dessutom har det varit hur mysigt som helst att dricka 2 frappe med dig" sa Hope och ett skratt lämnade både hennes och mina läppar. Jag log åt tanken att jag faktiskt skaffat en ny vän. "Det har varit väldigt mysigt! Det här får vi göra om snart!" sa jag och reste på mig.

"Jag kan följa dig en bit, vi bor ju ändå åt samma håll" sa Hope som hade börjat gå bakom mig. "Ja absolut!" svarade jag henne och vände mig om.

"Men varför skulle du hem nu?" frågade Hope och jag fnissade till lite. "En överraskning" sa jag och hon höjde med ögonbrynen. "Jag får aaldrig överraskningar av min mamma! Snälla kan vi byta!" sa hon och båda brast ut i härliga skratt. "Det gör vi!" svarade jag henne och vi fortsatte att skratta.