Park Jimins Sister [BTS Fanfic]

Del 10

Jimin kommer fram till sängen där jag ligger nedbäddad och sätter sig på kanten.

- Kommer du ihåg vad som hände? Frågar han och ser orolig ut.

- Jag kommer ihåg att vi pluggade, att jag kallade dig Jiminie pabo och att du jagade mig så jag gömde mig i min garderob... Sen kommer jag inte ihåg mer... Säger jag svagt, då jag inte har någon kraft att göra något.

- Okej... Jag hörde att du nös och när jag öppnade dörren så var du var alldeles kritvit i ansiktet. Sen så såg jag hur dina ben började darra. Och sedan föll du ihop. Så jag ringde Jin så han kunde hjälpa mig... Eller ja, dig då..

- Här Hyemi! Ta den här så blir huvudvärken säkert bättre! Säger Jin när han kommer in i mitt rum. Han ger mig ett glas vatten och en tablett, som jag snabbt sköljer ner med vattnet.

- Du borde nog försöka vila mycket, så ingen skola imorgon. Säger Jin och ler mot mig.

När Jin åkt hem och Jimin gått in i hans rum så går jag vingligt till min garderob och tar fram mina sovkläder. En simpel tröja som jag snott av Jimin och ett par mjukisshorts. Jag byter om från mina jeans och min blus och tvättar bort det lilla sminket jag hade på mig.

Sedan så släcker jag taklampan och kryper ner i min säng och släcker min sänglampa. Nu är det bäcksvart i mitt rum. När jag var liten så brukade jag vara mörkrädd och alltid ha sänglampan tänd, men nu sover jag bäst när det är mörkt.

Jag somnar och sover drömlöst. Och vaknar av att Jimin står pratar i sin mobil utanför min dörr.

- Nej pappa, hon kan inte gå till skolan idag! Hon har hög feber!

Pappa pressar mig och Jimin ganska hårt när det gäller skolan. Han vill att vi ska bli smartast i världen. Det känns i alla fall så. Han tycker att vi egentligen borde gå i någon annan skola, men när han sa det till oss så rasade min och pappas relation.

- Ni borde gå på skolan på Jeju! Inte här i Busan! Säger pappa när vi sitter runt vårt köksbord och äter middag.

- Men både jag och Jimin har det så bra på akademin! Säger jag en aningens irriterad.

- Men jag tycker att ni slösar er tid på den där förbannade akademin! Halvt skriker pappa i mitt ansikte.

- Jag vet att Mamma skulle ha velat att vi gått på Akademin! Hon skulle ha sett vår talang, och bett oss ta vara på den!! Hon skulle ha älskat vårt val av skola!! Skriker jag samtidigt som jag reser mig så hastigt att stolen välter bakåt.

- I detta hus så nämner vi inte hennes namn!! Pappas stol välter också.

- Hon bodde här!! Så jag tycker att vi borde få nämna Sunyeons namn!! Utbrister jag.

Jag ser hur pappas ögon brinner, han tittar på mig med avsky, innan han höjer sin hand och slår till mig över min vänstra kind. Mina armar flyger genast upp framför mig, som en sköld. Ifall han skulle vilja ta ut mer ilska på mig.

Pappa hade ett flertal ringar på sig under den middagen, så jag har fortfarande små ärr där. Jag kan lätt säga att på min 18 års dag så flyttar jag.