Så länge livet ler (The Fooo fanfiction)

Kapitel 5

Jag sprang bland grenar och blad. Tårar rann ner från mina kinder. Varför kunde inte alla bara låta mig vara? Jag springer och springer, men orkar inte mera. Allt är suddigt... Jag tvingar mina ben att springa. Jag lutar mig mot ett träd ett tag innan det prasslar till i buskarna. Jag blir mera rädd och börjar springa längre och längre bort. Till slut kommer jag till ett stup. Havet låg där nere och det var minst 100 meter ner. "Nu är du minsann fast" säger rösten. Jag vänder mig om och möts av en kille med svarta kläder. Han hade en svart luva över sitt huvud och han kollade ner i marken. "Vem är du och vad vill du mig?" Frågar jag i rädsla. Min röst var sprucken. Mannen kollar upp och jag möts av de där blåa ögonen. Oscar...! 

---------------------------------------------------------------------------------------

Sofias pov:

Jag sätter mig upp i sängen och andas häftigt. Det var bara en dröm... Jag tar upp mobilen som jag fått från Oscar och kollade på klockan. 02.08. Rummet var mörk, och det blev inte specielt ljusare om jag tände en lampa. Jag lägger migner i sängen igen och somnar om. 

Jag sprang bland grenar och blad. Tårar rann ner från mina kinder. Varför kunde inte alla bara låta mig vara? Jag springer och springer, men orkar inte mera. Allt är suddigt... Jag tvingar mina ben att springa. Jag lutar mig mot ett träd ett tag innan det prasslar till i buskarna. Jag blir mera rädd och börjar springa längre och längre bort. Till slut kommer jag till ett stup. Havet låg där nere och det var minst 100 meter ner. "Nu är du minsann fast" säger rösten. Jag vänder mig om och möts av en kille med svarta kläder. Han hade en svart luva över sitt huvud och han kollade ner i marken. "Vem är du och vad vill du mig?" Frågar jag i rädsla. Min röst var sprucken. Mannen kollar upp och jag möts av de där blåa ögonen. Oscar...! "Sofia, du ska veta, att du aldrig varit min syster! Du är inte värd att leva. Du är värd att dö!" " Snälla Oscar, gör inte detta..." Min röst är skakig. Den är sprucken. Jag skriker på hjälp. "Ingen hör dig, ingen vill hjälpa dig. Eftersom du är så ful, du är inte värd att leva Sofia" Säger Oscar och ler ett hånfullt leende. Han kommer närmare. "Snälla Oscar. Vad har jag gjort mot dig?" Frågar jag fram i gråt. Tårarna ran ner från mina kinder, jag skakade. Jag var rädd. Rädd för min egen bror. "Sofia, allt skulle vara mycket bättre om du dog. Allt skulle vara så jävla bra, om du försvann. Det är du som förstör denna planet! Det är du som förstör mitt liv!" Fräser Oscar och tar tag i min hand. "SLÄPP MIG!" Skriker jag och försöker ta mig loss. "Försent. Adjö min hatade lillesyrra!" Säger Oscar och puttar ner mig från kanten. Det sista jag ser är ett leende från hans sida. Och det var inget snällt leende, utan ett obehagligt leende."

Jag vaknade igen. Denna dröm var kändes verkligen verklig. Det fick mig att rysa. Jag tog upp mobilen igen och ljuset fick mina ögon att blända sig. Det enda jag såg av klockan var 17. Sen såg jag vad som stod efter ett tag. 03.17. Jag tänder lampan som sitter vid min vägg. Jag känner att tårarna börjar komma. Jag kan inte sova... Jag mår dåligt. Jag mår jävligt dåligt! Jag vill försvinna! Alla hatar mig. Jag har inte en enda vän som gillar mig... Jag är precis som Malin. Ensam... Henne vill jag inte vara med. Malin är en tjej som har orangefärgat hår, glasögon och fräknar. Jag har själv aldrig varit med henne men hon är inte mobbad, som jag är. Hon är bara rädd. Som jag. Vi har samma problem. Jag undrar om hon skulle förstå mina problem och jag någon gågn bara skulle gå fram till henne. Nej, men då skulle Malin kanske också bli mobbad av Amanda. Nej, inte Malin. Hon pluggar och är en pluggis. Hon är ensam på rasterna men då har hon ju i alla fall sina läxböcker. Jag är helt ensam. Jag brukar låsa in mig på toaletten och skära upp min handled. Vissa av lektionerna brukar jag skolka på. Jag orkar inte med skolan! Innuti mig är jag stark och glad, men utanpå är det Amanda och hennes gäng alltid kollar på. För där är jag bara svag och ledsen.