Så länge livet ler (The Fooo fanfiction)

Kapitel 6

Jag ligger i soffan och kollar upp i taket. Klockan var 12 och det var 2 timmar kvar tills jag skulle till studion. Jag suckar... Vad kan man hitta på? "Omar, varför ligger du här och suckar?" Frågar mamma nyfiket och sätter sig ner bredvid mig. Jag sätter mig upp och kollar på henne. "Inget att göra" Svarar jag ed en tråkig blick. "Kan du inte åka till studion lite tidigare då?" Frågar mamma. Jag rycker på axlarna. Sen plingarmin mobil till. Det var ett sms från Oscar och det enda jag hann se innan skärmen slocknades var "Kom, behöver dig nu!" Sen låser jag upp mobilen och ser hela smset. "Kom, behöver dig nu! Sofia tar livet av sig!" Jag står en stund och srirrar på smset. Sedan fattar min tröga hjäna vad som står så jag tappar mobilen i golvet och rusar ut. 

__________________________________________________

Ogges pov:

Jag var på väg mot studion när klockan närmade sig 2. Jag kom fram dit och gick in. Jag hänger av mig jackan och går in. Ingen Felix, Oscar eller Omar syntes till. 

- Vart är alla? Frågar jag för mig själv när jag råkar gå in i Daff. 

Han kollar på mig. 

- Vart är de andra? Frågar jag och han kollar mot klockan. 

- Oscar ska komma en halvtimme eftersom han slutar nu, Omar vet jag inte och Felix ska väl komma nu, svarar Daff. 

Jag sätter mig ner i soffan och tar upp mobilen. Jag kollar instagram och twitter snabbt innan mobilen plingar till. Det är från Oscar. "KOM! SNABBT OCH SKYNDA DIG! VI BEHÖVER DIN HJÄLP!" Står det. "Min hjälp med vad? Och ni ska vara i studion nu." svarar jag tillbaka. "Säg till Daff att vi ställer in träningen. Oscar mår jätte dåligt //Felix" "Jaha... Varför det? Och varför behver ni min hjälp?" "Sofia tar livet av sig!" Står det bara. Jag läser smset igen innan jag gårmot utgången. 

- Ogge? Vart ska du? Frågar Daff och kollar på mig. 

- Ehm... Träningen... Ehm... Är inställd, säger jag. 

- Jaha? Varför då? Frågar Daff. 

- Jo... Liksom... Ehm... Ehm... Får jag bara fram. 

Daff ger mig en blick som att jag ska fortsätta. 

- Det är svårt att förklara... Men Oscar mår inte så... Bra just nu, säger jag. 

- Han mådde fint imorse, säger Daff och går fram till mig. Vad är det?

- Sofia... Hon tar... Ehm... Sitt liv... Får jag bara fram innan mina tårar börjar rinna. 

Daff ger mig en chockande blick. 

- Va?! Utbruster han. Och vem är Sofia?

- Sofia är Oscars... Ehm... Systser, säger jag. 

- Skynda dig då! Säger Daff och ger mig ett tecken på att ag ska springa iväg. 

Sofias pov:

- SOFIA! Ropar någon bakom mig och jag vänder mig om. 

Jag börjar gråta och springer in i Oscars famn. Oscar smeker mig på ryggen och kollar in i mina ögon. 

- Du får inte... Viskar Oscar och torkar mina tårar. 

- Jag mår skit, Oscar. Jag mår skit! Gråter jag fram. 

Sedan kommer Ogge springandes en bit bort. Han stannar vid oss och andas snabbt. 

- Du får inte! Säger Oscar. 

Jag stänger mina ögon och placerar mitt huvud mot hans axel och gråter ut. 

- Jag hatar mitt liv, Oscar. Jag hatar mitt liv, viskar jag. 

Oscar kollar på mig. Hans ögon är blodröda. 

- Du får inte. Okej? Frågar han. 

Jag kollar bort och ner i marken. 

- OKEJ?! Frågar han lite högre. 

Jag nickar sakta. Men det var en lögn. Jag ska ta mitt liv. 

Felix pov:

Vi gick till studion. Där kunde Sofia vila sig. Det var för långt till Oscars hem och till mitt med. Ogges låg längst bort så vi gick till studion. 

- Jag behöver prata med dig, säger Oscar till Sofia och hon nickar.

Sedan går de iväg. Daff kommer in.

- Så ni kom hit i alla fall? Frågar han. 

Jag nickar. 

- Sofia behövde vila, säger Omar och Daff nickar och sätter sig ner i soffan.

- Ni får ta ledigt från skolan imorgon för ni ska träna, säger Daff. 

Omars mun lämnar ifrån sig en suck. 

- Men imorgon ska jag ju på en skolresa! Och jag vill gärna inte missa den, klagar Omar fram. 

- Ledsen, säger Daff och går iväg. 

Sofias pov:

- Vet du varför mamma och pappa inte bryr sig om dig? Frågar Oscar och kollar in i mina tårfyllda ögon.

Jag skakar sakta på huvudet och kollar på honom.

- Varför? Frågar jag tyst utan att möta hans blick.

____________________________________________

Kort kapitel. Men detta duger väl?