The Cafe Girl

Kapitel 3

Kursen har gått bra och jag hade mött några nya människor i min ålder. Jag har inte pratat särskilt mycket med någon men det har bara gått en vecka.

Jag klev av bussen och kände den kalla vinterkylan mot min kropp. Jag drog snabbt ihop blixtlåset och började gå hem.

Klockan var sex så det var ganska mörkt men det gillar jag. Jag gillar när marken lyses upp av väglamporna. Det känns lugnande.

Jag klev in i trapphuset och möttes av värmen.

Jag öppnade dörren och skrek till när pappa tog tag i mig och drog mig mot väggen. Dörren smälldes igen och han stirrade rakt in i mina ögon.

Min puls ökade från ett till hundra och jag hamnade i schock. Jag dukades mot väggen och jag började se suddigt av tårarna som bildades i mina ögon.

"How was your day?" Hans röst var kall och hård.

"F.f.fine" stammade jag fram.

"F.f.fine" härmade han mig.

"I understand why your mum took suicide. Your just so pathetic."

"She didn't kill herself" skrek jag.

Ilskan bubblade i mig och minnena av mamma gjorde så jag började gråta.

"You don't speak to me with that tone!"

Jag kände ett hårt slag mot kinden och föll mot marken. Hur kunde det bli såhär?

"Stop cry your little shit"

Ett hårt slag i magen och ett i huvudet, sedan blev allt svart.

----------------------------------------------

Jag öppnade ögonen och tittade mig omkring. Smärtan i huvudet dunkade och jag kom ihåg vad som hade hänt.

Tårarna rann ner för kinden och jag lutade pannan mot knäna, struntade i att smärtan nästan dödade mig.

Jag tog upp hörlurarna från min jacka som jag fortfarande hade på mig.

"Better then words" började spelas och jag blev lugnare.

Jag satt där ett tag tills jag kom på att han kanske forfarande var där. Jag ställde mig upp och gick försiktigt runt i lägenheten.

Jag andades ut när jag inte kunde hitta honom och antog att han var på sitt jobb.

Schitt vad klockan är mycket! Jag kommer komma försent till kursen. jag sprang in i mitt rum och bytte om. Jag sminkade över blåtiran så gått som det gick och sprang sedan till bussen.

Jag var fortfarande skakig när jag satte mig på bussen från gårdagens händelse.

Vad hade hänt?

Bussen stammade och jag sprang in i skolan. Det var tomt i korridoren och jag smög in i klassrummet.

''So great you join us today miss" sa läraren och alla vände sig mot mig. Jag log lite stelt och satte mig på min på närmsta stol.

Dagen gick och men jag har ingen aning vad lärarna pratat om. Tankarna snurrade runt och minerna från igår spelades om och om igen.

När klockan var fyra och jag slutade bestämde jag mig för att gå runt lite. Jag behöver luft och det sista jag vill just nu är att gå hem och träffa pappa.

''Lia!''

Jag stannade till och vände mig om. En kille från min klass vinkade åt mig och jag försökte komma på vad han hette. Han gick ikapp mig och jag log mot honom.

"I just wondered if you wanted to grab som coffee? ''

''I don't drink coffee but I can take hot chocolate.''

'' hahah''

''What? I can drink te if you want''

''No, hot chocolate sounds good''

Han log och vi började gå längst vägen. När vi hade gått ett ganska långt tag stannade han utanför ett litet café.

''This is the best cafe you can find"

''Really?''

''Yep''

Vi gick in och beställde en choklad och en kaffe. Han insisterade på att betala och jag hade inte något emot det.

Vi pratade om allt från våran barndom till varför choklad är så mycket godare när den är varm än kall. Efter två timmar reste vi på oss och började gå tillbaka till skolan.

''Well.. I guess I se you tomorrow then, and thanks again fore the chocolate.''

''Yeah, bye''

''Bye''

Jag gick mot min busshållplats och han åt det andra hållet. Jag skrek hejdå en extra gång och vi båda skrattade.

Eftermiddagen hade varit underbar och jag kan inte minnas sist jag skrattade så mycket. Det var så lätt att prata med honom. Även fast jag bara känt honom i någon vecka känns det som jag känt honom hela mitt liv.

Jag klev av bussen och kände hur nervositeten bubblade upp. jag klev in i trapphuset och in i lägenheten.

Jag smög så bra jag kunde och försökte att inte låta. Det var mörkt i hela lägenheten och jag kunde höra hur någon snarkade.

Jag stängde dörren till mitt rum och andades ut. Pappa måste sova.

Idag gick jag och fikade med en kille från min klass. Jag vet att det inte riktigt är en klass men jag säger så ändå.

Jag vet fortfarande inte vad som hände igår. Jag är rädd för att träffa honom igen. Jag vet att jag måste träffa honom igen men jag vill inte.

Jag la undan dagboken och satte på mig min pyjamas. Jag tog upp ett foto på mamma och jag kände hur ögonen vattnades.

Jag saknar henne så sjukt mycket så bara av att se på henne får mig att gråta mig till sömns.