Forever in your dreams

Kapitel 15

--------- ALICES PSV ---------
Jag satte mig i soffan och tittade på film. Men jag kunde inte fokusera på filmen, jag tänkte bara på Felix, om han skulle komma tillbaka. Tårarna forsade ner för mina kinder, och jag såg säkert ut som ett monster... Filmen sög och jag slumrade till, men jag vaknade lika snabbt av att ytterdörren öppnades. Jag for upp ur soffan och ingen mindre än..... Oscar, Ogge och..... Felix kom in genom dörren. Ogge fick syn på mig och han hoppade till.
"Åhh, vad har hänt med dig då?" Frågade Ogge.
"Det kan du väll lista ut själv, eller?" Sa jag. Felix mötte min blick, och han hade även gråtit.
"Du kom tillbaka!?" Sa jag till han.
"Ja, vad skulle jag annars göra?" Frågade han.
"Felix, förlåt!!! Jag är en idiot" sa jag med gråten i rösten.
"Nej Alice, jag är en idiot. Det var han som gjorde något, inte du! Han är en idiot som rörde min tjej" Sa han och gick fram till mig.
"Förlåter du mig?" Frågade han.
"Om jag förlåter dig? Frågan är om du förlåter mig!?" Sa jag.
"Du är förlåten älskling!" Sa han och våra läppar pressades mot varandra. Gud vad jag saknat dom där läpparna. Gud vad jag har saknat den här killen. Vi avbröt kyssen och Oscar och Ogge stod och busvisslade. Felix fick fram ett stort leende på läpparna, och det fick jag också. Nu var allt bra igen. Det vibrerade i min bakficka och jag tog upp min telefon. Det var ett sms från Alex där det stod "Jag sa ju att det var dumt, förlåt! Jag är jätte ledsen!!!!" Stod det.... Jag visade Felix smset och han skakade bara på huvudet.
"Han ska ge fan i att röra dig igen!" Sa Felix och jag bara log.

~9 månader senare~
Både jag och Felix har fyllt år. Vi hade fest, och det skruvade ur.... Felix hånglade med hans ex, jag vart sur, allt löste sig osv... Det har hänt många gånger. Alex har jag inte pratat med än sen "olyckan". Det har iaf vart många tårar. Men nu sitter jag här i min underbara lägenhet med min underbara pojkvän och dotter, Oliwia. Födseln gick grymt bra! Men Felix är fortfarande lite spänd och så... Han är väldigt orolig och beskyddande, därför har vi bråkat ganska mycket... men allt har löst sig... Just nu sitter jag med en sovande Oliwia i famnen och med Felix bredvid mig och tittar på film.
"Jag älskar dig!" Sa han helt random och jag fick ut ett litet skratt.
"Vad är det?" Frågade han med ett leende.
"Det kom bara så random! Men jag älskar dig också babe!" Sa jag.
"Men alltså jag menar det verkligen!" Sa han.
"Ja, jag vet! Jag menar det också!" Sa jag och pressade mina läppar mot hans.
_____________
Kort kapitel, men vad tycker ni egentligen om den här berättelsen? det är sjukt många läsningar, men inga kommentarer, så jag vet liksom inte vad ni tycker :/ men aja, många läsningar är ett plus! Tack för att ni läser den här, betyder sjukt mycket!
Och har ni några idéer, våga kika mig då! ~ majjjjaaa
Älskar er! <3