Break through | h.s -swedish

Kapitel 35

Evelyn's perspektiv:

När jag öppnade ögonen möttes jag av Harrys hasselnötsbruna lockar. Han sov fortfarande. Ögonen var slutna. Fjäderlätta andetag studsade mot min hud. Läpparna var format i ett litet leende, precis som om han njöt av sin dröm. Han såg lycklig ut. Jag kunde inte låta bli att le själv. Han hade ett tryggt och beskyddande grepp runt om mig. Långsamt förde jag min hand upp mot hans kind. Försiktigt strök jag bort en lock från hans gudomligt vackra ansikte. Jag fortsatte vandra neråt med mitt finger över hans läppar innan jag kysste dem. Han tryckte mig närmare honom, fortfarande sovandes.

Jag lät mina tankar vandra till gårdagens händelse. Kyssen som smakade sött som honung, den starka dragningskraften mellan oss och att bara få vara i hans närhet. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig en mer magisk känsla. Det går inte att sätta ord på hur lycklig jag är. Befriad från känslans förbjudna spärr. Tyngden som legat över mina axlar var nu borta.

Försiktigt lossade jag på hans grepp. Han gnydde till och letade efter något att hålla om. Hans händer vandrade över lakanet i hopp om att finna det han sökte efter. Jag betraktade honom en stund. Så fridfull. Min sovande hjälte. Jag log och smög försiktigt mot dörren.

"Vart ska du?", sa en mörk och raspig röst bakom mig. Jag tittade bak, mötte Harrys sömndruckna och smått besvikna ansiktsuttryck. Han låg med sin arm utsträckt mot mig och greppade tag om tyget mellan sina fingrar.

"Skolan.", sa jag.

"Fem minuter till bara?", sa han och klappade på platsen bredvid sig.

"Jag hinner inte nu. Sen, okej?", sa jag sorgset. Jag fick inget svar, bara en missnöjd suck. Jag skulle precis öppna dörren när jag kände hur två starka armar lyfte upp mig.

"Fem minuter. Jag kan köra dig.", sa Harry och la mig på sängen. Ett fnitter slank ut mellan mina läppar när han kastade sig över mig. Han började lämna små blöta märken från sina läppar på mitt nyckelben och vandrade vidare upp för halsen. Jag slöt mina ögon och lät ett okontrollerat, knappt märkbart stön dämpa tystnaden.

Plötsligt kände jag hur han hårdnade. Han tog sina försiktiga kyssar till en ny nivå och lät dem bli allt mer intensiva och passionerade. Jag kände hur hans andetag blev häftigare, hur hans hjärtslag slog i en snabbare takt och hur kyssarna var laddade med iver. Jag visste precis vart han ville ta det, men jag var varken redo eller hade tiden på min sida.

"H-Harry...", viskade jag.

"Mmhm?", mumlade han.

"Jag måste gå nu.", sa jag och drog mig ifrån hans läppar. Han ville på igen, men hejdade sig och nickade. Han slickade sin underläpp och lät mig försvinna ur hans kontroll. Jag formade ett förlåt med läpparna och lämnade rummet. Ett besviket leende var det sista jag såg innan jag gick ut.

Ute i köket stod fortfarande Graces kopp kvar. Hon hade märkt den med ett avtryck från hennes läppstift format efter hennes underläpp. Jag fnös åt den och öppnade kylskåpet. En mängd olika varor stod ordnat på hyllorna. Jag plockade ut vaniljyoghurten. Müslin stod på översta hyllan i skafferiskåpet. Innan jag gjorde ett försök att hoppa eller klättra upp för hyllorna, så hämtade jag en av köksstolarna till min hjälp.

"Har dig.", sa jag triumferande när jag fick tag på påsen. Jag hällde upp yoghurten och müslin i en skål och satte mig på en av barstolarna. Smått stressad slängde jag in sked efter sked i munnen. Motvilligt tuggade jag, frukost hade aldrig varit min grej. Jag sneglade upp mot klockan. Tio minuter kvar, sedan måste vi åka.

Harry kom in i köket med en handduk hängande runt höften. Håret var fuktigt och dropparna snirklade sig ner längs hans kropp.

"Godmorgon.", sa jag och tog den sista skeden.