Break through | h.s -swedish

Kapitel 19

Liam's perspektiv:

Jag öppnade dörren in till inspelningsstudion samtidigt som jag bollade med nycklarna i den andra handen. Det duggregnade och blåste riktigt kyligt utomhus. På insidan var det varmt, som vanligt, men luftkonditioneringen hade brakat sönder och släppte inte in något syre. Alla fönster stod på glänt för att inte stänga inne den kvava luften.

Louis satt i en svart kontorsstol bredvid Zayn och diskuterade över vissa låtdelar när jag kom in bland alla mixerbord. De tittade en aning nyfiket mot dörröppningen där jag stod, hälsade och bad mig slå mig ner. Niall var på ingång, ungefär tio minuter bort. Harry skulle antagligen bli väldigt sen eller inte komma alls. Den senare tiden har han släppt all kontroll runt om sig. Klockan verkar inte existera för honom längre. Han kommer och går när han vill.

När jag såg honom rusa ut ut byggnaden för ett tag sedan blev jag både förvirrad och orolig. Hans blick var tom, ansiktsuttrycket var oläslig, men smällarna i dörrarna tydde bara på en sak. Han var förbannad. Sista dörren han gick igenom, smällde tillbaka med en så hård duns att tavlan på väggen skakade till och hamnade snett. Niall hade försökt springa ikapp, men när han kom ut genom dörren hade Harry redan hoppat in i bilen och var på väg att starta den.

Jag stod och vittnade allt, såg säkert ut som en idiot när jag stirrade på honom. Istället för att följa efter och hindra honom från att riva hela sin omgivning, så stod jag bara där och stirrade. Jag vet inte vad som hände, antagligen kom allt som en chock och hjärnan hann inte reagera innan det var försent. Niall kom tillbaka och sa ett enda ord när han mötte min blick, eller rättare sagt ett enda namn. Evelyn. Vi alla visste om vad som hade hänt den där dagen när han lämnade Cheshire bakom sig. Han ville inte tro på det, ingen ville tro på det, men nu var det bekräftat.

Ska jag vara ärlig så kunde jag faktiskt inte förvänta mig något sådant från henne, hon skulle vara den sista som skulle göra det. Jag träffade henne några gånger under x-factor tiden när hon var där för att stötta Harry. Hon såg ut som en väldigt osäker och blyg tjej innan hon hamnade i hans famn. Trygghet, självsäkerhet och glädje lyste starkt runt om dem. När Harry sedan presenterade henne för oss tittade hon blygt ner i golvet innan hon hälsade. Det ljusbruna håret var uppsatt i en hög hästsvans. Några få hårslingor hade lossat från tofsen. Varken smink eller tjejiga kläder föll henne i smaken, enligt henne var det enkla det bästa. Det passade hennes personlighet riktigt bra. Hon var en av de tjejer som var jordnära i alla tillfällen. Kom det någon mer märkvärdig person, gjorde hon inte någon större grej av det, brydde sig inte överhuvudtaget. Status var inget hon jagade efter.

''Tror du Harry kommer?'', frågade Zayn och väckte mig från mina tankar.

''Ingen aning, verkar inte så.'', Suckade jag. Det blev tyst i rummet. Vi drabbades av samma besvikenhet, som om den låg som en dimma i luften. Zayn nickade långsamt.

Rätt som det var slängdes dörren upp och in kom Niall. Vatten droppade från hans kläder. Det såg ut som om han hade badat med sina kläder på. Irriterat slängde han av sig jackan.

''Jävla regn...'', muttrade han. Jag tittade ut genom fönstret och såg att himlen hade öppnat sig till bredden. Vattnet forsade ner som ett vilt vattenfall. Tydligen hade jag precis hunnit in i tid innan skyfallet kom.

''Har du simmat hit eller?'', sa Louis och flinade mot Niall. Jag kunde inte låta bli att skratta till.

''Ha-ha.'', suckade han och slängde sig i soffan. Jag kunde se att han fortfarande var irriterad över regnet, men ett försiktigt leende sprack upp. 

•     •     •

Jag var på väg hem till Harrys hus efter många och långa timmars arbete. Han hade inte dykt upp under hela dagen. Det enda vi fick höra från honom var ett sms Louis fick när det var drygt en halvtimme kvar för dagen. 'Kommer inte' stod det. Vi hade inte blivit särskilt överraskade, de hade blivit en vana för tillfället. Men det fanns något inombords som sa åt mig att föröka prata med honom. Det kunde inte fortsätta med att alla var på dåligt humör och att en av oss låg hemma och tjurade över samma sak flera dagar i sträck. Jag ville få ut honom från huset.