Zombie world

Kapitel 3

Eli's perspektiv

Jag öppnar dörren och tar av mig skorna och jackan och går sen up till mitt rum utan att tänka på ifall mamma, pappa och Love har kommit hem.

Jag tar min dator och lägger mig på sängen. Jag går in på Netflix men stänger av det och ringer min bästa vän Felix.

Det går några signaler innan han svarar.

"Hej!" Säger jag med en glad röst.

"HEEEEEEEJ" säger han högre och gladare genom luren så att jag får tinnitus.

"Är det okej ifall jag kommer över, har liksom ingenting att göra." Säger jag.

"Visst det är bara att komma över" säger han glatt.

"Okej ses om 2 minuter byeeeeeee" säger jag glatt tillbaka och lägger på.

Jag går ner för den långa trappan som leder till vardagsrummet och som är ihop satt med hallen.

Jag tar på mig skorna och går endast med dom kläder jag har på mig och stänger dörren efter mig med en smäll.

Felix bor bara några kvarter bort härifrån där jag bor så jag börjar små jogga så att det ska gå lite snabbare.

*2 minuter senare*

Jag svänger in vid en kurva och går in på deras lilla trädgård och knackar på dörren.

Jag hör hur steg närmar sig till dörren och dörren öppnas och Felix sticker ut sitt huvud.

"Heeeeej" säger jag och kramar han.

"Heeej" säger han medans han kramar tillbaka och pussar mig på hårbotten.

"varför tog det så låååååång tid" säger jag och knuffar till honom lite.

"De duuu" säger han och ler mot mig så att hans tänder syns.

Felix har alltid varit som en store bror för mig. Och jag antar att jag är som en lille syster för honom.

"Vart är Bandit?" Frågar jag med en frågande röst och tittar runt.

"Han är ute på verandan" säger Felix och tittar bak på mig.

Bandit är Felix's hund och är en schäfer. Vi klickade jätte bra första gången vi träffades ifall man kan säga så.

"Så vad vill du göra" frågar han och ler.

Jag tänker och försöker göra en tänkande min medans.

"GÅ PÅ BIO!" Säger jag och tittar på honom.

"nääää jag vet inte" säger han och tittar på mig.

"Snälla" säger jag och gör min gulligaste min som jag kan.

"För det första så ser du ut som en åsna och för det andra titta bakom dig!"säger han och pekar bakom mig.

Dum som jag är vänder jag mig om och det är ingenting bakom mig.

Jag känner hur någon tar tag om mig och jag kastas upp på Felix axel.

"Släpp ner mig!"Skriker jag av skratt.

"Tvinga mig" säger han och springer runt med mig som om jag var en ryggsäck.

"Släpp mig annars...." säger jag.

"Annars Vadå?" Säger han tillbaka.

Jag hade inte direkt tänkt ut vad jag skulle säga ifall jag ska vara ärlig.

"Annars.....så pratar jag inte med dig" säger jag som om jag var fem.

"Kommer fortfarande inte släppa dig"säger han och springer upp från trappan medans han håller i mig och in i hans rum.

Han slänger ner mig på hans säng som är ganska mjuk.

"Äntligen" säger jag

"Du jag har något som jag måste berätta" säger han och tittar ner mot marken och en orolig känsla dycker snabbt upp som en stor sten i magen.

Hellooooooo förlåt så himla mycket för att jag inte har uppdaterat så mycket men jag har haft så mycket och göra i skolan och massor av läxor men jag ska ändra på det och uppdatera mer men jag hoppas att ni tyckte om det här kapitlet och kommentera hjärna också ifall ni vill älskaaaar er❤️❤️❤️