Elis perspektiv
Äntligen blir jag 15 år. Då är dom nog inte lika överbeskyddande längre hoppas jag.Jag går upp från min säng och går till garderoben. Jag tar fram en push up bh, en vit tröja där det står "I Hate you" och ett par blåa jeans. Jag låter mitt hår vara utsläppt och går mot spegeln för att titta hur jag ser ut. Helt ok.
Jag antar att jag är den enda personen som är vaken eftersom klockan har ju inte ens blivit 9 än och det är ju lördag. Så jag går ner till köket och tar fram mackor och pålägg mer en så behöver jag inte. När jag har gjort klart min macka går jag ut från köket och leder
Mina steg mot vardagsrummet. Jag sätter mig ner på våran soffa och sätter på Netflix på teven.*1 timme senare*
Jag hör massor av steg som går ner från trappan fast jag orkar inte bry mig så jag fortsätter att kolla på min favorit serie "I Zombie". Jag hör steg komma hit innan dom börjar sjunga.
"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år, javisst ska hon leva, javisst ska hon leva uti hundrade år hurra hurra hurra!!"
"Grattis älskling!" Säger pappa och mamma Medans Love kramar mig som att han var lille brorsan när han är självaste store brorsan.
"Tack" säger jag och blåser ut ljusen på min tårta.
*2 minuter senare*
Jag tar upp ett av paketen och börjar öppna det. Det är en dagbok och då kan jag redan gissa på att det var mamma som köpte den här presenten
"Tack!" Säger jag och låssas vara super glad över presenten.
Jag tar upp nästa paket och skakar lite på det innan jag börjar öppna den. Det är en iPhone 6s plus!! Omg den här presenten är så mycket bättre en än fånig dagbok.
"Tack så himla mycket!" Säger jag och är super glad för en gång skull.
Nästa present är inget paket utan ett kuvär. Jag öppnar det och tar upp ett present kort till Spotify och 1000 kronor.
"Tack!" Säger jag igen.
"Men du älskling jag, pappa och Love ska till tandläkaren för att titta ifall loves tänder är bra" säger mamma medans alla dom börjar gå mot hallen.
"Ok men då går jag ut" säger jag och går mot hallen där alla står.
Jag sätter på mig mina vita Nike skor och min skin jacka och tar med mig pengarna som jag fick och går ut.
Jag går till busstationen och kollar när nästa buss kommer. 10:53 kommer bussen och klockan är 10:45 så om 8 minuter kommer bussen. Jag sätter mig ner på bänken och väntar tills bussen ska komma.
*8 minuter senare*
Jag går på bussen och sätter mig längst bak. Är det bara jag eller sätter jag mig alltid längst bak när jag hoppar på en buss, aja.
Jag tar fram mina svarta beats och kopplar dom till min mobil genom bluetooth och låter mig själv drunkna i musiken.
Jag vaknar upp av att bussen krockar med en smäll. Jag ramlar ner från sättet och hör hur massor av människor skriker. Jag reser mig upp för att se vad som försegår. Jag tittar runt men det ända jag ser är massor av människor som springer ut ur bussen och skriker tills min blick fastnar på något som jag aldrig trodde var möjligt..... Jag ser hur två människor äter på en död människa. Eller ska jag ens kalla dom för människor. Jag går sakta bak men ramlar av att jag snubblar på något. Jag hinner inte titta var det var innan en av dom där sakerna attackerar mig. Jag puttar bort den från mig men den är alldeles för stark. Mer en så hinner jag inte innan jag känner något som bitter mig vid benet. Jag skriker av smärtan men inget av det hjälper innan allt blir svart.
Jag vaknar och känner genast hur svetten rinner ner från min panna. Jag tittar runt av oro men allt är som vanligt.
Jag har drömt samma dröm varje år nu sen jag var 10 år gammal. Och jag drömmer bara den här drömmen när jag fyller år.
Jag torkar bort svetten men det hjälper inte så mycket. Jag tittar ut genom fönstret och märker att jag är framme vid stan. Jag tar snabbt min grejer och går av bussen.
Hej allihopa hoppas ni gillade det första kapitlet på Zombie world och glöm inte att rösta och kommentera vad ni tyckte och glöm inte att det är ni som gör att jag fortsätter att skriva mina böcker älskar er alla så himla mycket ❤️❤️❤️
YOU ARE READING
Zombie world
Science FictionJag trodde aldrig att det här skulle hända men nu hände det och det finns inget jag kan göra för att ändra på det, Allt var så perfekt...min familj var med mig, skolan var ett helvete som vanligt och Felix vad med mig ett helt vanligt tånårsliv men...