Zombie world

Kapitel 2

Loves perspektiv
Jag leder mina steg mot bilen. Men tittar bak för att se ifall mina föräldrar hänger med, det gör dom. Men plötsligt stannar dom och börjar prata om något som verkar vara väldigt seriöst.

Jag vänder mig bara om och fortsätter att gå mot bilen.

Jag tittar ut mot naturen. Solen Skinner starkt medans vinden sakta nuddar min hud. Det är inga moln på himlen och det var säker typ 20 grader, hela fall om vi bodde här i Stocholm.

Jävla klimatförändringar, men ifall jag ska vara ärlig så är det faktiskt ganska skönt.

Jag sätter mig i bilen och väntar på att mina föräldrar ska sätta sig i bilen.

Jag tar fram min mobil och går in på Instagram. Jag scrollar ner men stannar på en bild, Eli har lagt ut den. Hon är på Starbucks, på bilden så ler hon mot kameran och håller i sin mugg. Hon sitter ensam dessutom. Jag scrollar ner lite från bilden för att se vad hon har skrivit. "Firar min födelsedag❤️" bara för att vara extra taskig så går jag in på kommentarsfältet och skriver
"Fan vad lonely😂"

Jag gillar bilden och fortsätter att scrolla ner.

Pappa och mamma hoppar in i bilen och pappa vänder sig om och tittar på mig med en seriös blick.

Så jag stänger av min mobil och stoppar den i bak fickan.

"Ehhh vi vet inte hur vi ska berätta det här" säger pappa nervöst och tittar på mig.

"Vadå?" Säger jag och tittar på pappa med en frågande blick.

"Okej jag ska försöka gå rakt på sak.... din syster är...." säger pappa och oron börja växa mer och mer inom mig.

"Vad är det med Eli?!" Säger jag och börjar bli riktigt orolig.

"Eli är inte din syster......hon är adopterad" säger pappa och tittar genast bort från mig.

Hela min värld stannar. Det är så många tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu. Varför säger dom det här nu? Ska jag säga att jag inte är hennes bror för hon är adopterad? Ska jag säga att hon är adopterad?

Jag känner hur ilskan tar över. Jag kan inte stanna kvar här.

Jag tar snabbt av mig bältet, går ut från bilen och slänger dörren med en smäll bakom mig. Jag vet inte vart jag ska gå men jag måste komma bort härifrån.

Elis perspektiv
Jag dricker snabbt upp mitt kafé och går ut från Starbucks. Vad ska jag göra nu da?

Asså det ända jag har gjort är att handla kläder och druckit kafé. Eli du är så fucking lonely och på din födelsedag. Hur lyckas man ens att vara ensam på sin födelsedag?! High five...idiot.

Jag tar fram min mobil och kollar hur mycket klockan är halv 1. Jag antar att jag bara ska ta bussen hem. Så jag börjar att gå till busstationen, den kommer om 3 minuter.

*3 minuter senare*

Jag går på bussen och sätter mig som vanligt längst bak. Jag tar fram mina svarta beats och gör mig bekväm. Jag sätter på musik och låter mig själv drunkna i musiken.

Jag vaknar upp. Fast jag är inte i bussen, jag är i ett rum. Tapeterna är trasiga, garderoben har inga dörrar kvar och det finns massor av bilder som är inramade och hängda på väggen. Jag reser mig upp från sängen men ramlar på golvet på en sekund. Jag känner smärtan från mitt ben. Jag tittar ner på benet och ser bit märket. Det ser förskräckligt ut. Jag måste härifrån, jag måste hitta min familj. Jag reser mig upp igen sakta men hinner inte gå ett steg. Någon är på väg hit. Jag går mitt snabbaste som jag kan oavsett hur ont det gör. Jag lägger mig snabbt ner på sängen och låtsas att sova. Jag hör hur dörren öppnas och att någon kommer in.

Jag vaknar helt svettig och känner att mitt hjärta dunkar 100 gånger snabbare. Jag tittar runt, allt är som vanligt som tur är. Jävla dröm asså. Men det konstiga är att drömmen faktiskt fortsatte, det har aldrig hänt förut och varför just nu? När jag blir 15? 

Jag tittar runt och märker snabbt att jag är framme. Jag tar mina grejer och skyndar mig av från bussen och börjar gå hem.

Hellooooo igen så här har ni andra kapitlet vad tyckte ni? Skriv det hjärna i kommentarsfältet nästa kapitel kommer inom kort hoppas jag Hahahaha men vi ses så länge älskar errrrrrr❤️❤️❤️