JUST RUMORS|| M.G|| PAUSAD

Du igen

"Tro inte du är något" flög ut henne innan hennes hand knuffade till ovanför mitt bröst. Jag backade några steg och tittade ner i marken. Snabba steg hördes och en hand landade på min axel. Blicken som tidigare hade legat ner på golvet fördes upp mot personen. Det var killen som hade hjälpt mig förut. "Du igen..." sa jag och tittade ner i marken. "Gick de bra?" Frågade han oroligt och ett litet leende klistrade fast sig på mina läppar. Jag nickade och tittade på honom med ett leende. "Jag är van." Han kollade frågande på mig och jag kände att mitt leende var som bortblåst. "Vad menar d.." men jag avbröt honom. "Jag har mina anledningar!" Snäste jag och sprang därifrån. Asså fan Filippa. Du träffar en snygg kille sen så sumpar du chansen! Jag vände mig om och kollade på killen. Han stod där som ett stort frågetecken och jag tittade med en ledsen blick på honom. Jag sprang ut mot skolgården och försökte hitta ett ställe där man kan vara ensam. Mina ben sprang mot en klippa. Jag har alltid varit duktig på att klättra. Mina ben och armar fördes mot ställena på Klippan som stack ut.