*en dag senare*
Mina steg styrdes mot skolan. Gårdagens skoldag var väl inte så jättelyckad direkt. Men men vad ska man göra åt det. Jag hade inte sett Mildred sen jag gick för att leta efter killen men hon hade säkert en anledning. "Hallå! Filippa!" Ropade en ljus röst bakom mig. Jag vände mig om för att se vem det var. Mina ben spurtade och jag fick jättemånga konstiga blickar men jag brydde mig inte. "Alina vad gör du här?!" Sa jag medan jag grät och omfamnade Alina i en hård och lång kram. "Jag fick lov att vara här i 2 veckor, lärarna märkte att jag jobbade dåligt när du inte var där. Så jag fick vara hos dig en tid." Vi stod där länge och kramades. Vi hade inte sett varandra på 2 år för att jag hade flyttat runt hela tiden. Vi hade 653 dagar på snapchat och vi FaceTimeade varje kväll. Vi var tvungna och dra ifrån kramen men vi flätade istället ihop våra händer tillsammans. Nu hade jag iallafall 2 vänner. När vi kom längre fram såg jag att Mildred stod där i ett hörn med blicken ner i sin telefon. Jag började gå mot Mildred och Alina kollade frågande på mig. "Hej Mildred!" Sa jag när vi hade närmat oss en bit. Hon kollade upp och kollade gulligt upp mot mig. "Hej!" Alina tog fram sim hand och detsamma gjorde Mildred. Dom hälsade glatt på varandra innan vi gick in. När vi hade kommit in en bit så kände jag hur någon knackade på min axel. Jag vände mig om och där stod killen från igår. "Får jag prata med dig." Det lät inte som en fråga mer som en tjänst eller något. Jag nickade och sa till Alina och Mildred. Joline och hennes gäng kollade med en mördarblick på mig när jag gick iväg med killen. Han drog in mig i ett hörn. Innan jag hann reagera så kysste han mig. Jag blev först förvånad men kysste sedan tillbaks. Han drog motvilligt ifrån, och när jag precis skulle säga något avbröt han mig. "Förlåt, men jag var tvungen." Jag tittade stumt in i hans ögon innan jag öppnade munnen. "Ehh... det gör inget, men först berätta vad du heter." Han skrattade till lite. "Marcus" Jag nickade. "Jag gillar dig Filippa." Ett litet leende fastnade på mitt leende. "Jag blir inte ihop med folk så fort, men vi kan träffas om du vill." Han började le. Shiet vad söt. "Om du vill det så." Och sedan lutade han sig mot mina läppar. När han drog ifrån tog han tag i min hand innan han la en lapp i min hand. Jag kollade frågande på han. "Min snap." Jag nickade innan jag stoppade ner lappen i fickan.
Hallo! Hur mår ni? Iaf jag blir JÄÄÄÄÄÄÄTTEGLAD när ni lägger till mina böcker i eran boklista elr vad man säger. (Läslista kke man säger) och så var det ngt mer. Men kmr nt på de så byee
YOU ARE READING
JUST RUMORS|| M.G|| PAUSAD
FanficEn svensk Filippa som flyttar till Norge. Faller för den sista hon ville möta... Ge boken en chans Uppdaterar r jag känner för det så atte