Är det rätt eller fel familj?

Kapitel 11

Madelines perspektiv:
Jag sprang och sprang tills jag kom fram till den lilla mörka skogen en dryg kilometer ifrån vårdat hus. Allt jag såg va suddigt jag fortsatte springa en bit in i skogen också, jag satte mig ner på en stubbe och brast ut i stor gråt tårarna bara rann och rann.
Varför? Varför just mig? Varför ska detta hända mig? När jag äntligen hittar någon som jag älskar och som visar desamma för mig... varför ska han ljuga? Varför ska han bete sig så här mot mig? Va har jag gjort för att förtjäna en mamma och pappa som hatar mig och en pojkvän som inte älskar mig... va har jag gjort för fel? Jag skulle aldrig låtit honom komma mig så nära, jag skulle aldrig berättat allt om mina riktiga föräldrar... om att jag blivit våldtagen i mitt hem... och han, Anton va den ända jag känt kärlek av och vågat ha sex med... visst ibörjan grät jag för jag fick återblickar från min barndom...
"Madde!" jag hörde flera ropa på mig men jag visste att springer jag här ifrån kommer dom se och springa efter så det var lönlöst...
"Där är du, va händer?" jag kollar upp och ser Vilhelm stå med tårar i ögonen och jag slänger mig in i hans famn, han är den bästa vänner jag har förutom Ellinor... åh jag saknar Ellinor så mycket från barnhemmet, undra hur hon mår?
"Det är Anton" viskar jag ut och snyftar till
"Vad har han gjort?" han lägger sina armar runt mig. Jag kramar om honom och han säger att vi går hem till mig och pratar eller kryper ner i sängen och kollar film och äter popcorn.
Alla behöver en Vilhelm i sitt liv
-
Jag sätter mig på mitt golv och gråter lätt
"Va är det?" frågar Vilhelm oroligt
"Mina sängkläder luktar Anton..." jag kollar upp då Vilhelm inte svarar och ser hur han river ur mina sängkläder och går till Byron och tar ur nya.
"Så, nöjd nu?" jag kollade upp och han hade bäddat om min säng tagit fram popcorn och tänt massa ljus.
"Åh Vilhelm!! Jag älskar dig du är värdens bästaste vän!" Jag går fram och kramar om honom, han sätter sig i sängen och jag ställer mig vid dörren och filmar lätt över rummet och skriver: värdens bästaste vän... alla behöver en som dig i sitt liv<3 och lägger på svart vit filter och lägger ut på My story på snapchat och går och sätter mig hos Vilhelm.
Jag berättar för honom vad som hänt mella mig och Anton.
"Vilket svin, va håller han på med?!" Vilhelm låter arg, han tar upp sin telefon och ställer sig upp och ringer ett samtal där han bland annat säger, "va fan håller du på med... är du dum i huvudet eller?... alla vill väll ha en sån underbar flickvän som du nu har... men du fattar ju ingenting du sumpar dina chanser... det ända du är populär för är att du låg med den där jävla bruden i 8an... sumpa inte chansen med Madde va du än gör... vem fan bryr sig om ett ryckte när man kan ha en underbar flickvän?"
Asså fan va underbar vän jag har.
"Han säger att han älskar dig och aldrig känt så här för någon tjej förr och du gör honom helt svag och han grät... han vill inte förlora dig... men ja ni två måste prata jag kan inte säga va ni ska göra"