Är det rätt eller fel familj?

Kapitel 4

Andreas perspektiv:
Vi hade spelat fifa ett tag nu och hon var ganska bra för att vara nybörjare.
"Du är ju bra på detta för att vara första gången" säger jag
"Tack, antar att det är nybörjar tur" säger hon och möter min blick vi båda börjar le vi sitter där som några fån och ler
Jag kände hur det börja vibrera i min ficka och det börja låta, någon som ringer alltså jag tar upp mobilen och kollar vem som ringer Anton
(Fet stil=Anton och konstig stil=Andreas)

Tja bror
Tja
Så va händer?
Nä typ inget spela precis fifa med Madde(hon kallas så) själv då?
Typ inget är snart i Örebro så du vet, vem e Madde? Någon du haffat?
Haha nä det är min syster
Visste inte att du hade en syster som hette det trode du hade Lisa
Det förstår ja, för vi har adopterat henne
Jaha då fattar jag men vi är på stationen om typ 30
Okej ska säga det till mamma då så åker vi snart
Okej bra hejdå
Hejdå
När vi lagt på så kollade jag mot Madde, hon kollade upp på mig och frågade vem det var
"Det var Anton, han och två till ska komma hit och vara här i helgen"
"Okej"
"Andreas" ropade mamma
"Va är det?" sa jag
"Har du hört någonting från killarna
"Ja pratade nyss me Anton och han sa att dom va framme om typ 30"
"Okej men då måste vi åka nu"
"Nu? Men det tar ju 10 dit" sa jag
"Ja jag vet men jag ska fixa en sak" sa hon som nu stod i döröppningen med ett leende

Madelines perspektiv:
Vi hade åkt till någon affär men Wilma ville att vi skulle stanna i bilen, vilket jag inte gillar eftersom det är vinter och kalt... jag ser hur hon kommer ut ur affären med en liten påse.
"Förlåt för att det tog sån tid" säger hon
"Det är lungt" säger både jag och Andreas

Nu stod vi här på stationen och väntade på att tåget skulle rulla in. Jag hoppar till av att jag känner ett par armar runt mig, jag kollar upp och ser Andreas stå där, jag kollar konstigt på honom, för att förhoppnings vis få en förklaring varför han står och kramar mig bakifrån eller ja hon gjorde det.
"Jag såg att du stog och skakade så då ville jag värma dig" sa han med ett leede som jag besvarade
"Jaha" sa jag, han kollade på mig och drog in mig i en jätte stor och mysig kram, när vi tragit ifrån så ser vi att tåget kommit det dröjer inte långt innan tre killar kommer ut ur tåget åh nej inte huset fult av killar... tänker jag för mig själv, för Wilma och Erik skulle åka iväg till några nära vänner till dom över helgen. Nu var dom alldeles framför oss det var en kort kille med brunt hår som sticker ut under mössan han såg ut att vara något år yngre än mig och han var några cm kortare än mig, en kille som hade lite ljusare brunt hår och såg ut att vara typ lika gammal som mig kanske något år äldre och lika lång som mig och sist en kille med blånt hår hur fina ögon som helst han är säkert 99 som Andreas... han var lite längre än Andreas och Andreas är kanske 5 cm längre än mig
"Tja" säger dom när dom kommer fram till Andreas och dom gör brorhug med varan
"Det är Madde min adopterade syster" sa Andreas och pekade på mig
"Heej" sa dom och såg jätte glada ut
"Hej" sa jag tyst
"Jag är Anton" sa den blånda killen och kramade om mig wow hans kramar va det ända som kom upp i mitt huvud, vi drog ifrån och så kom nästa fram det var han den där korta kille
"Heej jag är Isak" sa han med ett jätte fint leende på lepparna vi kramades sen kom den sista fram
"Och jag är Vilhelm" sa han och kramade mig.
Vi hade gått till bilen och skulle sätta oss när vi upptäckte att det var en som inte fick plats
"Men Madde kan väll sitta i Antons knä?" sa Isak som om han läst mina tankar
"Ja" sa Anton och såg glad ut så jag satte mig i hans knä och han knäppte fast bältet om oss båda, när han gort det kände jag hur ett par armar kom runt min midja och jag märkte att det var han.

Så detta var kapitel 4 av boken hoppas ni tyckte om det
Vet att det inte var det bästa men det är iallafall någonting.