❀102

537 17 0
                                    


FLASHBACK

"Vi kommer att stänga ner maskinen snart då hon inte vaknar"  Doktorn som kommit in till rummet där både jag & Martinus samt Josefine befann sig i.

"Nej ni får inte! Hon kommer att vakna väll?" Martinus skrovliga röst fyllde mina hörselgångar.

En djup suck lämnade doktorns läppar och därefter hördes personens röst åter igen.

"Det är upp till henne nu, jag beklagar" sättet han sa det på fick mig att vilja slå in ansiktet på doktorn. Ilskan sköljde över mig men sorgen var större.

NUTID
Orden ekade hela tiden i min tomma skalle. Orden som tydde på att Josefine förmodligen skulle dö. Hon skulle kanske aldrig vakna.

Min syn var suddig av alla tårarna som bildades i mina bruna ögon, sakta rann dropparna ner för mina kinder. En rodnad spred ut sig längst med mina puffiga kinder.

Alla tårar de senaste dagarna fick mitt ansikte att se sorgset och trist ut.

Martinus som stod upp gick snabbt ut ur rummet med snyftande ljud efter sig. Varken han eller jag klarade av att förlora Josefine. Det var hans bästa vän men hon var mitt liv.

Klart han också krossades av att se henne i detta skicket.

Men inte lika mycket som mig.

PROMISE m.g  ✓Dove le storie prendono vita. Scoprilo ora