PROMISE m.g ✓

❀118 E P I L O G

Josefines perspektiv

Jag, Marcus & Martinus befann oss på stranden där jag och Marcus tagit bilden för 2 år sedan. Det hade varit en varm och solig sommardag, och vi hade träffats innan.

Det var den dagen Marcus blev min och vi var inte längre vi, vi var ett. Vi var ett par som haft sina motgångar, men också sina lyckliga stunder.

Dagen på stranden hade varit en underbar dag med massa skrattanfall och leenden mellan oss två på stenarna vid havet. Det var en rätt tom plats då stranden var okänd av de flesta människorna.

Det brukade vara en plats där jag gick dit för att tänka och lösa problem i livet, eller bara få vara ensam en timme.

Nu var jag inte ensam, inte längre då jag hade dessa två fantastiska killarna vid min sida. I alla lägen. Så fort jag var ledsen kunde jag ringa dem och prata ut oavsett vad dem gjorde.

Jag & Marcus tog det rätt så lugnt med våran relation då vi ville bygga upp tillit för varandra. Iallfall för Marcus då han var otrogen någon gång eller två och det tog väldigt hårt på mig.

Marcus ångrade sig förstås men om man ska ha ett förhållande måste tilliten vara hög och man måste vara varandra trogna. Så var det för mig.

Vi älskade varandra helt klart, det vet båda men hellre att vi tar lång tid på oss än går för fort fram.

Därför höll vi låg profil på sociala medier och la inte upp en del foton på varandra som innehåller kärlek på en annan nivå. Mer vänskapliga bilder eller texter då deras fans överreagerar och hypar.

Det blev för mycket för oss båda.

"Vad tänker du på?" Viskar Marcus mjukt mot mig samtidigt som han tar sina bruna armar omkring min kropp. Omfamnades mig i en kärleksfull kram.

Ett litet leende bildades på mina röda läppar och jag lutade mig lugnt bakåt mot hans bröst.

"På allt. Oss två" log jag tillbaka och tittade upp för att möta hans varma blick. Han tittade tillbaka och ett lika stort leende bildades på hans läppar.
Ett skrockande ljud yttrande honom.

"Vadå?" Skrattade jag nyfiket ut och han skakade komiskt på huvudet.
Kollandes på killen för att få mitt svar.

"Inget, du är bara så söt när du ler sådär mycket?" Fick han ur sig som om det var det mest självklaraste i världen.

Insidan blev alldeles varm och en svag rodnad tog plats på mina redan smått rosiga kinder. Det syntes inte i ljuset.

Försiktigt nickade jag som svar och fortsatte att kolla ut över det blåa havet, och tog in varenda detalj som mina ögon uppfattade. Allt från solen som var påväg snart till vågorna som sköljdes in över stranden.

Njutandes av varenda sekund med killarna utrymde ett djupt andetag ur min mun medan ett enormt lugn fylldes inom mig.
Parfymen som kom ifrån killen bakom mig fick lugnet att bli större.

En blandning av två personer, som fick mig att känna mig trygg i Marcus närvaro, och varje gång jag mötte på doften.
Det gav en känsla av hemma.

"Jag älskar dig Marcus" viskade jag ut.

Han rörde sig lite på sig för att se ner på mig med sina bruna ögon igen och ett bländade leende tog plats på hans läppar likaså.

Därefter kände jag några puffande andetag mot min hals då han grävt sig ner i mitt tvättade hår. Snart uppfattade jag orden som jag kunde lyssna på varenda sekund som gick.

Orden som jag alltid kände lycka av.

"Jag älskar dig med, super mycket" mumlade han varmt mot min hud och det kittlade.

"Tack för att du ville träffa mig, den där dagen för två år sedan" hördes sedan. "Jag lovar att-"

Snabbt avbröt jag honom med meningen som jag suckade ut högt. "Marcus, lova mig inga löften om du inte tänker hålla dem-"

Han kramade om mig hårdare som om han var rädd att förlora mig. Det var han förmodligen också, det var jag med. Jah ville aldrig förlora honom.

Snart kände jag att han grävde sig ner ännu mer genom mitt hår. "Jag lovar att alltid älska dig och inte lämna dig" viskade han sårat.

Det räckte för mig att luta mitt huvud mot hans och lita på honom.
Och där fortsatte vi att sitta, i varandras sällskap och armar med fina ord som viskades. Njutandes av allt.

Bara man fick vara med honom, räckte det.

"Jag tror dig"

Med solen som tog sin väg ner över horisonten, färgades himlen av skära rosa och orangea färger. Även havet speglade dessa vackra färgerna.

Allt var perfekt, äntligen.

Speciellt du Marcus Gunnarsen som började följa mig den där dagen för 2 år sedan. Tänk vad du har förändrat mig liv.
Tack.

       OCH DÄR VAR DENNA BOKEN
        SLUT! TACK SÅ JÄKLA MYCKET
        FÖR ALLA LÄSNINGAR OCH   
       RÖSTER SOM NI GETT MIG! SAMT
      KOMMENTARERNA OCH
      FEEDBACKEN OM DENNA BOKEN!!
- vad har ni tyckt om boken, skriiiiv hallå
   Älskar er alla<3 vi har nått 1 plats i Fanfiction, tack vare ER!!

Läs gärna min andra bok som jag påbörjat
"Remember" snälla<3