Rädda Mig

kapitel 4

                                                                           
"Hur vet du vad jag är?!"

Jag låg hjälplös under honom. Vad är fel med dig Samantha, vad har hänt med all trängning du har haft? Om din pappa var här nu han skulle verkligen bli så besviken på dig.

Sista gången någon hade gjort pappa besviken var tretton år sedan när Alex vägrade att döda en demon barn. Alex var min yngre bror. Han var 4 år gammal vid tidpunkten och jag var 5. Jag minns min att pappa berättade för min mamma att han skulle lära mig och min lillebror hur man överlever i djungel och att vi skulle vara borta i några veckor. Jag kommer ihåg att jag och min lillebror var så glad att vi inte kunde sluta prata om det. Vi hoppade omkring och pratade och planerade i dagar. Vi packade våra ryggsäckar med bara godis och leksaker. Pappa var tvungen att ta med sig en extra väska med våra kläder. Jag minns att min pappa körde och körde i timmar tills vi kom till en liten stuga i skogen. Pappa pratade inte med oss hela resan. Jag och Alex brydde oss inte om det. Vi var upptagna med att kolla ut och komentera om allt vi körde förbi. Generellt dem enda gångerna min pappa öppnar sin mun var när han skriker eller befaller oss. När vi kom fram till stugan skickade pappa direkt Alex ut för att hämta ved. Alex ville inte gå först för att det var kallt, mörkt och läskigt ute. Men sen gick han ut när pappa skrek på honom. När Alex lämnade vände pappa sig till mig och sade,

"Vill du dö Samantha?"

"Pappa jag vill inte dö, Samantha gillar att leva."

"Då är det bäst för dig att hålla din lilla och fula käft, för om jag hör att du sa något ord till någon om vad som kommer att hända här, jag kommer att döda dig, FATTAR Du !?" Han skrek åt mig. "J-j... Ja. " Sa jag skakande. Pappa klappade mig på huvudet och gick ut till bilen. Han kom tillbaka med sin svarta jaktväska. Han kastade den på golvet och tog sedan ut två stolar från köket och sätta dem mitt emot varandra.

"Nu vara du en duktig flicka och kom och sitt på stolen." Sa han. Jag blev så rädd att jag var som en fastfryst snögubbe. Jag minns allt som om det som hände i går. Han kom fram till mig och gav mig en hård smäll. Han slog mig så hårt jag kunde inte andas. Tårar började rinna nedför mina kinder. Jag torkade mina tårar och gick till stolen med skakande ben.

"Jag är ledsen pappa."

Han stirrade på mig och gick till sin svarta jakt väska och tog ut en svart tejp. Han kom fram till mig och särade på benen. Han tejpade mig mina ben på stolen. Sen tejpade han fast mina händer. Jag kunde inte röra mig. Jag kände hur panik växte. Pappa gick bakom mig och började ta ut saker. Jag hörde gnisslande ljud. Jag vågade inte vända på huvudet för att se vad han gjorde. Jag kunde höra dörren öppnades. Någon steg in sen stängdes den. Jag kunde höra hur någon blev slagen så hårt att personen föll ner.

"Har jag inte sagt till dig att hämta ved?"

"J... ja pappa... d-det var mörkt och jag var rädd. "Alex sade gråtande. Jag hörde hur pappa

drog upp Alex och satte honom ner stolen framför mig. Jag kunde se blodet rinna från Alex huvud ner till hans kind och blandas med hans tårar. Han kollade på mig och sökte efter hjälp, men jag var lika hjälplös som han. Pappa tog upp den svarta tejpen och gjorde samma sak med honom.

"Jag ska inte ha ett svagt barn i min familj. Jag kommer inte att låta folk reta mig på grund av dig." Pappa sa, och slog Alex med knytnäven. Alex grät högljutt. Medan han grät skrek han, "Pappa, det gör ont! Pappa, jag ser blod! Ammy säg till honom att det gör ont, Ammy jag ser blod!" Tårarna rann nerför hans kinder, och hans ansikte var vått av tårar och blod. När han kollade upp på mig kunde jag inte längre hålla mig. Jag skrek och försökte få mig loss så att jag kunde rädda min lille bror. Hur mycket jag än försökte gick det inte. "PAPPA, STOP! Du skadar honom!" Skrek jag. Pappa slutade slå honom och vände sig till mig. Jag kunde se blod rinna ner från hans näve. Han kom fram till mig och drog mitt hår så hårt att trodde jag skulle dö av smärta. Han tog sedan upp tejpen igen och tejpade min mun

"Håll käften, din hora." Sedan vände han sig och gick ut till köket. Min blick gick tillbaka till Alex, han darrade så mycket att stolen skakade våldsamt. Hans blå Batman jacka var dränkt med blod. Det var blod överallt. Det kändes hemskt, mina tårar vägrade att stoppa rinna ner. Min älskade lille bror satt hjälplös framför mig totterades, men jag kunde inte göra något annat än titta på. "Ammy, Alex inte gillar den drömmen. Alex vill vakna. Snälla Ammy stoppa smärtan." Bölade han mig. Jag minns att jag tänkte det är bara en dröm Samantha vakna upp och väck din bror. Pappa skulle aldrig göra sån mot oss. Pappa älskar oss. Pappa är vår hjälte och skyddar oss mot dem onda skurkarna.

Pappa kom tillbaka med många stora och farliga saker. En av dem energi elstängsel. Pappa la den aktiverade elstängsel på Alex händer och fötter. Men han stoppade inte där, men också gav honom elchocker på hans könsorgan. Alex skrek, bönade och bad. Men Pappa sluta inte. Jag minns att smärtan var så mycket för Alex att han svimmade. Varje gång han svimmade hällde pappa iskallt vatten över honom. Detta pågick i timmar. Pappa använde träbit, men också sina knytnävar och då och då använde han även sitt bälte. Han använde honom som en boxningssäck. Jag minns plågan var så mycket för Alex att han tittade upp på mig och sedan rollade hans ögon back, man kunde inte längre se han ögon pupiller och sedan han andades sitt sista andetag. Jag minns att när min pappa insåg att han hade dödat sin egen fyra åriga son satte han sig ner och började skrika, inte ett skrika av smärta men ett skrik av ilska och lättnad. Efter det vände han sig till mig. Jag visste att nu var det min tur. Jag kommer att dö som Alex dog. Mitt hjärta slog så hårt att jag trodde att det skulle komma ut ur mitt bröst. Jag kommer ihåg att jag började be pappa att inte döda mig, även om han inte kunde höra mig, men jag försatte att böna. Jag såg att han tog upp sitt bälte innan allt blev svart.

  



Hej!  Jag hoppas att ni gillar min bok. Snälla rösta och kommentera, tack😊