Den fjärde

8. Armbandet

"Bonnie, har du sett mitt armband, det med vervain i?" Elena hade sökt runt i hela det enorma huset som tillhörde hennes pojkvän Damon, men där hon också bodde. Tillslut satte hon sig ner i den brunröda lädersoffan och suckade. Bonnie, hennes bästavän och häxa, kom ut från köket med ett glas juice till dem båda. Hon skakade på huvudet.
"Jag är säker på att jag lade det precis här." Elena pekade på soffbordet. "Du vet, det med gråa stenar."
"Tyvärr, Elena. Men jag fixar ett nytt åt dig. Oroa dig inte." Bonnie log och korsade benen. "Jo förresten, har ni hört nåt från dubbelgångaren, Venice var det väl?" Bonnie höjde ögonbrynen.
"Nja, Damon befallde henne att glömma. Allt. Tror det var för det bästa. Förstöra någons liv är det minsta jag vill just nu. Vill inte behöva dra in henne i detta." Elena bet sig på läppen och tog en klunk juice.
"Vet Klaus?"
Elena ryckte på axlarna. "Tror inte det, varken jag eller Caroline har hört från honom på länge. Tacka Gud för det haha."
Bonnie log men innerst inne var hon orolig. Skulle Klaus och resten av De Ursprungliga få reda på att de fanns en till dubbelgångare med Petrova-blod skulle han ta saken i sina egna händer, vilket oftast (alltid) slutade med någon död, eller några.

"Missförstå mig inte, men jag tycker att ni borde berätta för henne. Jag menar, hon kommer få reda på det tillslut ändå."Caroline kom ner från trappan och satte sig med Bonnie och Elena. Hennes blonda hår var precis lockat och hon hade på sig en söt gul blus.

"Kanske, men tänk om hon flippar och berättar för alla. Det är inte värt risken. Jo, du har inte sett ett grått armband nånstans? Jag har letat sen i lördags." Elena fylldes med hopp men det försvann snabbt när Caroline skakade på huvudet.

"Jag måste väl ha lagt det nånstans, kanske Damon vet." Elena kollade på sin armbandsklocka och insåg att klockan redan slagit 7, hon skulle möta Damon på Grillen om 15 minuter. "Shit, hörni jag måste åka, Damon väntar på mig. Vi ses väl imorrn, så kan vi fixa ett nytt armband?" Elena gick upp för den lilla trätrappan som delade upp vardagsrummet och den breda hallen. Hon tog sin bruna väska på axeln och sin svarta kofta hängandes i armvecket.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Redan klockan 7 var det mörkt och lyktstolparna längs torget hade tänts. Venice steg ut i den kalla tisdagskvällen och satte i hörlurarna med musiken på högsta volym. Hon var osminkad och håret var slarvigt uppsatt i en knut. Hon och hennes mamma hade bråkat och hennes bästa sätt att lugna sig var att ta promenader. Då fick hon tid att andas och tänka. Men på senaste var det enda hon kunde tänka på Caesar. Han hade inte varit i skolan varken i måndags eller idag, och därför hade hon inte kunnat fokusera på skolarbetet. Något som också fyllde hennes tankar var Damon och Elena. Ju längre tiden gick, desto suddigare blev minnet och ibland kunde hon till och med få för sig att det var en dröm. Hon hade bestämt sig för att på torsdag, ja då skulle hon prata med Caesar (om han kom till skolan) och tillsammans skulle de gå till huset där hon blev kidnappad. Venice fortsatte gå och befann sig nu 2 minuter från Grillen, skulle hon gå dit kanske? Ta en (egentligen olaglig) drink och prata med Kyle. Men snabbt ändrade hon sig när hon såg sig själv gående mot Grillen. Elena alltså. Hon var påväg dit hon med. Hon stannade och såg på när en man kom emot henne och kysste henne. Måste vara Damon tänkte hon. Hon vände sig om och bestämde sig för att fortsätta gå en normal promenad. Ville inte riskera att bli kidnappad igen liksom.