Natten son (Swedish)

Jag låter dig inte falla

 Tillslut gick vi ur bilen och Jeremy öppnade motorhuven. Liz poffade upp ur tomma intet och lutade sig mot honom, inspekterade den leriga killens blottade överkropp på ett lite väl intimt sätt.

Ändå blev jag grön av avundsjuka.

"Mm, det här var en fin en" stönade Liz med en sexigt förvriden röst hon snott från en B-film vi sett i fredags och lade sina abstrakta labbar på killens spänstiga rumpa. Hon räckte ut en barnslig tunga mot min avundsjuka blick och började sedan fnittra hysteriskt.

Jeremy ställde sig rakt igen och vände sig mot mig.

"Låt den vila i frid?" sade han och höjde ena ögonbrynet. Hans röst var som fläkten efter du bränt dig på stranden. Svalkande och silkeslen.

Jag stönade lågt. Om det var för hans röst eller för att bilen var pajad, visste jag inte. Jeremy såg konstigt på mig.

"Ehum … " Jag gav mig själv en mental Bitch slap och skärpte till mig.

"Woho! Vi får gå hem!" Sarkasm... ja happ... så var det med att skärpa sig...

Men Jeremy verkade inte märka någon skillnad och vände sig mot bilen igen.

"Hur långt är det?" Hans fråga svävade mot mig från bilens förarsäte.

"En knapp kilometer som tur är" suckade jag och såg upp för branten vi precis kört ner för. Månen gick i moln och lämnade oss utan ljus.

Ett starkt ljus tändes plötsligt och Jeremy kom emot mig med en enorm ficklampa i händerna och ett triumferande leende på läpparna.

"Okej! Åt vilket håll?" Hans fråga och entusiasm gjorde mig osäker.

"Vi borde först gå uppåt, till vägen. Sedan får vi se..." mumlade jag fundersamt och började gå.

Bilen hade rullat längre än vad jag först hade räknat med. Så med lite hjälp av min klumpighet, tog det mer än 30 minuter att gå den sträckan som med bil bara tagit några sekunder.

Vi rundade ännu en bauta sten och gick nästan rakt in i den sjögräshala bergväggen. Jag lutade huvudet bakåt, stirrade högre och högre, kunde inte riktigt få in att vi flugit över bergskanten, ca 15 meter ovanför oss.

"Tja... den här blir nog lite svår att ta sig över..."grimaserade Jeremy och lade en hand på den hårda väggen. Han började klia sig i håret och såg sig omkring. Ögonen lyste upp likt stjärnor när han kom på en idé.

"Vi klättrar!" utbrast han och flinade triumferande. Jag blev alldeles tom i huvudet. Jag förstod inte alls vad han menade.