Natten son (Swedish)

År 1807, Barnhem, Ascaroth.

År 1807, Barnhem

Sängkläderna stank redan innan jag kissade på mig den natten. Sot, mögel och Mrs Hobbs hemgjorda stink bomber.

Mmmmm!

Conrad, 10 år och Mrs Hobbs favorit, hade lurat ut mig genom hålet i städskrubben för att hämta hans kortlek -Hur den hamnat där visste jag inte- och jag hade lydigt följt Mrs Hobbs anvisningar.

"Gör som Conrad säger, Pojk! Oavsett vad han säger!" Så sa hon, hennes underbara varma ord till mig som godnatt och godmorron.

Så jag hade klättrat ut genom hålet för att hämta hans kortlek. Regnet öste över mig där jag stod, Hålet i skrubben hade varit alla barns lilla hemlighet här, Den enda tillflycktsorten på hela Barnhemmet.

Fyra väggar mötte mig, fyra sotiga svarta tegelväggar utan fönster.

På markenlåg det drivor av slask och lera, några få plastpåsar som varit före detta omslag till knyckt godis ur Mrs Hobbs syster - Mrs Bea- godisgömma under kontorstolens mögliga brädor. Ett avhugget nallebjörnshuvud, en svart läderinbunden dagbok och en HEL CHOCKLADKAKA! 

Jag rusade fram och grep tag om den sotiga kakan och borstade omsorgfullt av den. Jag tvekade en sekund innan jag stoppade hela chokladen i munnen, skakade mina smuttsiga hårtessar ur ögonen och slök hela kakan.

Den var himmelsk! Så mjuk, så krämig, så...

"Töönt! VAR E MIN KORTL...!" Conrads huvud stack in genom hålet och fick syn på mig. Chokladen på mina läppar och händer brände plötsligt olycksbådande till.

Conrads elaka leende sken upp över hela ansiktet på honom.

"MRS HOBBS!" Ropade han med ögonen fortfarande fästa på mig. "MRS HOBBS!" Conrad ryckte tillbaka huvudet och hans nätta, försvinande steg ekade i mina öron.

Jag tittade mig förtvivlat omkring. Klockan tickade i mitt huvud. Måste ha nått att torka av mig på. TICK TACK TICK TACK. Min blick föll på dagboken. TICK TACK. Jag rev loss två sidor och torkade mig runt munnen o händerna. TICK TACK TICK TACK... Klackar började röra sig på övervåningen.

Jag slängde från mig papperna och klämde mig igenom hålet.

"Denna vägen Mrs Hobbs! Tjuven e här borta!" Conrads röst ekade genom den slitna korridoren. 

Jag kontrollerade mina kläder, drog handen över munnen, kollade efter chokladsmulor. Klackarna kom närmare.

"Där e han Mrs Hobbs! Visst sa ja att ja skulle leda er till han, Visst sa ja!" Utropade Conrad stolt och rusade mot mig.

Plötslig kom jag och tänka på att dagboken fortfarande fanns i min hand, snabbt tryckte jag ner den innanför byxlinningen och höjde blicken.  

Mrs Hobbs, en benig, blond kvinna med hästansikte kom stormande efter den -tillskillnad från oss andra- skinande rena, sandblonde Conrad. Med det föredetta vita förklädet fladdrande efter sig.

Hon fäste sina illvilligt glödande ögon på mig och jag motstod lusten att dra handen över läpparna.

Mrs Hobbs stormade fram till mig och smällde till med handen över hela min kletiga, våta kind.

"Var har du varit, pojk!? Du har både stulit chocklad OCH Varit utomhus! Jag har då aldrig hört dess like!" Utbrast hon och slog mig över andra kinden.

Jag knep käft, att försöka antyda att Conrad bar skulden skulle bara göra det hela värre.

Mrs Hobbs grep tag om min smuttsiga klädnad och lyfte mig från marken.