The Last Show || S.M

Del 4

"Lägg av, ska du verkligen träffa Shawn Mendes?" utbrister Ally exalterat och kan knappt tro sina öron.

Jag sveper ner alla brödsmulor med trasan i en enda rörelse samtidigt som mina smilgropar framhävs.

"Jag antar det", ler jag och försöker undgå hennes nyfikna blick.

"Är det din reaktion? Jag som trodde du var ett fan av honom." frågar den rödhåriga tjejen och brer en smörgås.

"Nja, inte lika mycket som förut." svarar jag och slänger trasan i diskhon.

Ally höjer på ögonbrynen och går sedan till vasken, plockar upp den genomblöta trasan, sköljer och vrider ur den för att sedan hänga den på vattenkranens hals.

"Oh shit, förlåt! Det var inte meningen att påminna dig... om det som hände." beklagar hon sig.

Jag sätter omedvetet handen på ärret och rycker på axlarna innan jag svarar.

"Det är okej, jag måste komma över det någon gång." ler jag.

Trots att Ally är min bästa vän kan jag inte förmå mig själv att prata om det, det känns som en klump i halsen så fort jag ens tänker på det. Det är och kommer nog alltid vara det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Och drömmarna jag har gör verkligen inte saken bättre. Jag ryser. 

"Hur har första veckan på college varit?" yttrar Ally sig, väl medveten om att ämnet gör mig obekväm. 

"Åh, det var en kille som bjöd in mig till fest." svarar jag, glad över det nya samtalsämnet.

Ally ger mig en tveksam blick innan hon kommer närmare mig.

"Jag vet inte vad jag tycker om det där." säger hon och jag himlar lekfullt med ögonen.

Ally som snart ska fylla tjugoåtta förstår sig inte på att jag inte längre är sju år och behöver uppassing. Hon var ofta min barnvakt när vi var barn och sedan skjutningen har hon blivit ännu mer överbeskyddande. Jag uppskattar det, men ibland kan hon bli lite väl klängig. 

"Du behöver inte oroa dig", säger jag och rycker på axlarna. "Min rumskompis kommer också vara där."

Det är sant, när jag berättade att Alex hade bjudit ut mig hade hon fått tokspel och blivit överdrivet exalterad. Hon hade i princip kastat ut förslag på sminkningar och olika klädesplagg som jag skulle kunna införskaffa. 

"Åh, vad skönt att höra, man kan inte lita på killar i den åldern." utbrister hon och börjar gå mot kassan med mig i följe. "Det var därför jag inte började dejta förrän jag hade slutat på collage."

Jag skrattar till av tanken på hennes ex, Paul, tills vi kommer fram till katedern och mina fnissningar dör ut. På väggen hänger det en liten tavelram med en servett inne i den och jag stannar upp.

"Varför hänger den där?" frågar jag förvånat och Ally bara ler åt mig när jag lutar mig närmare för att granska min teckning på den.

Den föreställer Ally, hon har sitt långa hår uppsatt i en hästsvans och händerna är fulla med tallrikar som hon är i full färd med att diska. Hennes näsa är rynkad av koncentration, ett drag som bara skriker Ally. Mina blyerts drag är många och diskreta som fångar upp hela bilden och jag har till och med fått med den svaga skuggan under hennes läppar.

"Jag tycker den är fin." svarar Ally och drar fingret längs ramen av den.

"Nja, inte det bästa jag har gjort", säger jag tveksamt och fäster en mörkblond slinga bakom örat.

Ally skrattar till eftersom jag alltid säger det när hon ger mig komplimanger för mina teckningar. 

"Och du pluggar till advokat?" hon lägger en hand under hakan. "Du har ju talang."

"Lägg av, du vet mycket väl att vår familj är mycket insatta i juridik", säger jag och spricker hennes lilla bubbla. "Att rita är inget jobb."

Allys smala ögonbryn rynkas i en bister uppsyn så att ett tydligt "V" bildas i pannan.

"Om du säger det så," muttrar hon innan hon vänder sig om för att bemöta kunden som har anlänt. "Det är i alla fall synd."