All I want for christmas is you - Foscar

Femtonde december

Felix hade idag bestämt att vi skulle åka skridskor, vilket jag absolut inte hade någonting emot. Jag älskade att åka skridskor när jag var liten, däremot visste jag inte hur bra det skulle gå nu. Förmodligen så skulle det typ inte gå alls. Felix däremot kunde åka, han brukade göra det varje år så han envisades med att lära mig, och jag envisades med att jag inte behövde hjälp även om jag nog verkligen skulle behöva det.

"Så!" sa Felix glatt när både han och jag fått på skridskorna. Han reste sig lätt upp och tog tag i min hand för att hjälpa mig upp, och så fort jag stod på benen kände jag hur extremt vi vingligt det var. Så jag tog ett stadigt grepp om Felix arm för att inte ramla medan vi gick mot isen och Felix skrattade smått åt den gesten men höll tyst.

Väl framme vid isen klev Felix på enkelt, utan att ramla och utan att det såg det minsta vingligt ut. Jag däremot gled iväg smått när jag klev på och fick ta ett grepp runt sargen för att inte glida iväg och när jag sedan stod på egna ben så såg det säkert ut som att jag skulle ramla vilken sekund som helst, vilket det även kändes som jag skulle göra.

"Kom nu du som inte behöver någon hjälp" yttrade Felix och betonade det sista retsamt. Jag kollade bara surt på honom vilket fick honom att skratta.

"Är du fortfarande säker på att du inte behöver någon hjälp?" frågade han med ett flin på läpparna och jag suckade.

"Okej, lite hjälp kanske" muttrade jag vilket fick han att åka närmare mig, ta tag i båda mina händer.

"Så, testa åka nu" yttrade han och jag började ostadigt åka framåt.

"Det här var så mycket enklare när man var liten" mumlade jag och han skrattade.

"Du är bara ovan, snart är du grym på att åka" svarade han och jag tittade upp mot hans ansikte med ett smått.

Jag kunde inte hjälpa att min blick fastnade något på Felix. Han var så gullig med röda kinder, röd näsa, med en mössa dragen över huvudet och halsduken som sitter virad runt hans hals.

"Testa åka själv nu!" yttrade han och log stort mot mig innan han släppte mina händer.

"Vadå, vill du att jag ska slå mig gul och blå eller?" frågade jag vilket han skrattade högt åt och jag kunde inte låta bli att le svagt.

"Nejdå, åk mot mig bara" sa han.

Jag började åka, sakta men säkert gick det framåt och tillslut hade jag faktiskt fått upp en någorlunda fart och jag stod faktiskt fortfarande på benen. När jag väl var framme vid Felix kunde jag inte stanna överhuvudtaget så jag åkte rätt in i hans famn. Han virade sina armar runt mig och jag kollade smått skrattades upp mot honom.

"Det där gick ju bra!" utbrast han glatt och jag log.

"Ja jag lever ju fortfarande så" svarade jag med ett skratt som han stämde in på.

"Du är så gullig" yttrade han sedan från ingenstans vilket fick mig att rodna svagt, vilket som tur var säkert inte ens syntes eftersom mina kinder redan var röda av kylan.

"Du är gullig" sa jag till honom och han log svagt innan han drog in mig i en kram. En sådan kram som jag bara älskade.

***
Det är för mycket i skolan nu innan jul för att jag ska hinna med mitt eget liv