"Ja okej, jag tycker om dig Felix, väldigt mycket" sa jag, log och menade egentligen det som något helt annat än att jag bara tyckte om honom som bästa vän.
Att Felix var någon speciell för mig hade jag vetat länge, hade i flera månader känt någonting annorlunda. Och visst var jag inte dum, jag förstod att jag var kär i honom, eller kanske inte kär men iallafall intresserad. Felix var ändå min bästa vän och har varit i flera år tillbaka men ändå kändes det inte konstigt men det var extremt jobbigt i perioder. Självklart var jag för feg för att berätta för honom, jag ville inte riskera att förlora vänskapen jag har med honom.
Mitt i mina tankar insåg jag att jag var framme vid de café som jag och Felix bestämt att vi ska träffas på. Lugnt gick jag in och min blick fann direkt Felix vid ett av borden. Så fort han såg mig möttes jag med en kram och ärligt, hans kramar är något utav det mysigaste som finns.
"Hej" mumlade han mot min hals och jag yttrade ett lågt hej tillbaka innan vi båda gick för att beställa varsin kaffe.
"Oscar" yttrade han när vi slagit oss ner vid bordet med våran kaffe. "Visst firar du jul med mig i år också?" frågade han, som varje år. Han visste att julfirande med min familj och släkt fanns inte på kartan och hade aldrig gjort. Det gjorde däremot inte mig något för jag fick alltid spendera julen med Felix och hans familj. Nog för att jag inte är julens största fan så är det ändå otroligt mysigt att vara där och fira.
"Såklart" log jag och fick ett stort leende tillbaka.
"Bra, för jag hade ändå inte accepterat något annat svar" sa han lätt innan han tog en klunk av sitt kaffe och jag skrattade smått.
"För jag kan ju inte sitta hemma ensam på julafton" yttrade jag, vilket var någonting som Felix sagt flera år förut till mig.
"Precis" svarade han, skrattade smått innan han ställde ner sin kaffekopp. Därefter fäste han blicken på mig, granskade mig, eller snarare mitt ansikte. Jag kollade konstigt på honom, förstod inte vad han höll på med och började känna mig något obekväm med någon som nästan stirrade på mig.
"Vad är det?" frågade han och skrattade smått. Han la huvudet i sin hand samtidigt som han stödde armen mot bordet, fortsatte granska mig.
"Du är så vacker bara" yttrade han enkelt, som att det inte spelade någon roll att han sa de orden, vilket de även inte gjorde. Jag blev ju glad. Dessutom så la sig även en liten rodnat på mina kinder. Däremot, jag själv skulle aldrig vågat yttra det så där.
"Tack Felix, du är däremot vacker om något" svarade jag honom generat vilket fick honom att le.
"Du, det är ju första advent idag så jag tycker vi går hem till dig, äter pepparkakor och lussebullar och ser på en julfilm" sa han senare och reste sig från stolen utan att jag ens hann svara. Sedan hann jag inte annat än ta på mig min jacka och mina vantar innan Felix tog tag i min hand och drog med mig ut i kylan igen.
"Vilken film ska vi se då?" frågade jag, tittade mot våra sammankopplade händer och log stort.
"Jag vill se antingen ensam hemma eller elf" yttrade han fundersamt.
"Då tycker jag ensam hemma" svarade jag honom.
"Ensam hemma it is" sa han medan han gick med så glada steg att han nästan hoppade fram.
***
Nu är det jul igen och nu är jul igen🎄
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
