Shaded By Humans

Kap.1

Första dagen, dagen jag varit nervös över hela sommaren. Det
känns inte på riktigt utan mer som en dröm. Samtidigt som jag är rädd och nervös är jag också exalterad över hur mitt liv kommer förändras. För det kommer det väl göra? Alla säger att gymnasietiden är den bästa tiden i livet så med andra ord har jag väldigt
höga förväntningar på hur denna dagen kommer att sluta.
På grund av att jag bor ute på landet är det väldigt svårt
för mig att ta mig till skolan, vilket jag under en lång tid lärt mig att acceptera. Jag menar, det måste ju gå att lösa på något sätt, jag är ju inte den enda människan i hela världen som inte bor mer än 20 minuter från skolan.

"Är du redo att åka?" jag tittar på pappa som står i hallen
och väntar på mig. Jag nickar som svar och sväljer innan jag tar på mig ytterkläderna och säger hejdå till min allra bästa vän, Wilda. Jag kramar henne hårt och gosar in mitt ansikte i hennes mjuka päls.
"Jag går ut sålänge och kör ut bilen ur garaget, skynda dig"
säger pappa samtidigt som man tar sina grejer och lämnar huset. Jag ger min katt en sista puss innan jag försiktigt sätter ner henne på golvet och lämnar huset. Jag låser snabbt dörren och springer sedan till bilen och pappa rivstartar för att så snabbt som
möjligt ta sig ner till färjan som går om 3 minuter. Ja, vi är alltid såhär sena och kör som idioter för att hinna med färjan, men på något sätt lyckas vi alltid hinna, hur sena vi än är.
"Hur känns det?" frågar pappa när han stannat bilen på färjan
och jag äntligen kan andas ut lite, vi missade i alla fall inte färjan.
"Det känns bra, det ska bli kul" svarar jag samtidigt som jag
skriver till min barndomskompis som sitter i bilden framför mig.

Från Sasha
Absolut, det finns plats i bilen❤️

Från Fila
Your the beeest😽

"Sasha är framför och det finns plats i deras bil så jag åker
med dem till skolan. Då vet jag att jag säkert kommer i tid också" säger jag till pappa och försöker på något osmidigt sätt krama om honom innan jag lämnar bilen och smäller igen dörren bakom mig. Medan jag går till Sashas bil framför vår eller ja hennes föräldrars
bil, vinkar jag på pappa och ler stort.
"Hej" säger jag samtidigt som jag hoppar in i den svarta stora
bilen. Sascha har tre yngre syskon dock är bara två av dem i bilen eftersom henne syster åker skolbussen som går till skolan som vi gick på tidigare.
"Sover han?" frågar jag samtidigt som jag kollar på Sashas
lillebror som ligger i sin bilbarnstol. Sasha nickar och lägger ifrån sig telefonen och kollar på mig. Hennes lillebror är bara 2 år gammal och såååå söt.
"Är du taggad?" frågar hon och ler mot mig.
Jag nickar och ler stort.
"Ja men jag är också jätte nervös, tänk så klickar jag inte
med någon?" säger jag lite smått upprört. Detta är egentligen det som jag är mest orolig över och jag vet att Sasha också är det.
"Usch jag också" säger hon med en suck. Jag nickar sakta samtidigt
som jag funderar.
"Men det kommer lösa sig, jag lovar" försöker jag säga så övertygande
jag kan men jag kan se på Sasha att hon vet att jag inte ens är övertygad själv. Hon känner mig för väl för att gå på den lätta.
Jag tittar upp på Sasha och ler, jag är så tacksam över att
jag har henne i mitt liv. Vi pratar inte alltid med varandra och ses kanske inte så ofta men vi vet alltid vart vi har varandra och varje gång vi träffas så känns det som det var igår, även fast det var flera månader sedan. Vår relation har alltid varit bra,
fast mer eller mindre bra. I vissa perioder har vi varit bästa vänner och gjort allt tillsammans och sedan under andra perioder har vi inte varit lika nära. Hon är en väldigt blyg person och har svårt för att säga vad hon tycker vilket jag under perioder har
stört mig på eftersom jag är precis tvärt om. Jag är brutalt ärlig och älskar att synas och höras. Dessvärre har jag börjat bli mer tillbaka dragen och jag känner mig konstant trött och jag vet inte varför. Men just nu skjuter jag bort det och försöker se
saker positivt, även fast det var länge sedan jag var riktigt glad och positiv.
"Kom nu" säger Sashas mamma till Sashas lillebror samtidigt
som hon håller i Saschas yngsta lillebror. För att förtydliga så har alltså Sasha 3 syskon, en syster som är två år yngre och två lillebröder. Jag sov faktiskt över hos Sasha den natten hennes föräldrar åkte in till BB och eftersom jag inte har några yngre
syskon tycker jag det är jättekul att vara hos henne.
Däremot har jag två äldre halvbröder eller min mamma har alltid
sagt till mig att det inte finns några hela eller halva barn, så mina bröder då, men vi har enbart samma pappa. Dem är mycket äldre än mig, vilket jag alltid tyckt var tråkigt och dem flyttade hem till sin mamma när jag var liten och det var i samma veva som
jag fick Wilda, mitt katt. Mina bröder är åtta och tio år äldre än mig men trots att dem bara är mina "halvbröder", vad ska jag kallas dem?, så är dem som mina riktiga bröder och dem betyder jättemycket för mig trots att vi inte har en jätte nära relation.

"Kom nu, vi har bråttom" försöker Sashas mamma men Adam, Sashas
lillebror, bara skriker och vägrar gå ur bilen.
"Kom igen Adam, ta på dig skorna" försöker Sasha men han lyssnar
inte på någon utan bara skriker. Jag sitter där tyst och vet inte riktigt vad jag ska göra men jag känner att det är bäst att inte lägga sig i, jag hade antagligen bara gjort situationen ännu värre.

Efter kanske tio minuter har Sashas mamma, Adam och hennes
lillebror lämnat bilen och både Sasha och jag sitter tysta i bilen och kollar framför oss.
"Jag är såååå nervös Fila" säger Sasha helt plötsligt.
"Jag vet, det är jag också men det kommer vara fler i klassen
som inte känner någon, jag lovar" säger jag uppmuntrande.
"Men du har i alla fall Gabriel, jag känner verkligen ingen"
säger hon nervöst.
"Jag vet men det löser sig och det är bara att ringa om det
är något" svarar jag och försöker le uppmuntrande mot henne trots att jag är precis lika nervös.
När Sashas mamma är tillbaka i bilen fortsätter vi färden mot
skolan och 15 minuter senare är vi framme vid skolan. Jag och Sasha ska alltså gå på samma skola, bara olika program. Jag ska gå samhällsvetenskapsprogrammet medan hon ska gå naturvetenskapsprogrammet, men trots att vi inte ska gå i samma klass är jag väldigt
glad över att vi kommer hit tillsammans.
"Vet du vart man går in?" frågar jag Sasha samtidigt som vi
går ur bilen och säger hejdå till Sashas mamma.
"Här" säger Sasha och börjar gå mot en av dörrarna. Jag följer
snabbt efter och när vi kommer in i skolan så är det människor överallt. Vi har tidigare gått i små skolor och denna skolan är den största i hela vår kommun.
"Var ska du?" frågar jag Sasha.
"B12" svarar hon och kollar sig omkring för att försöka se
om det finns något som kan ge henne en ledtråd på vart B12 ligger.
"Jag ska till B35, hur ska vi hitta?" frågar jag samtidigt
som min telefon började ringa. Jag tar upp min telefon och ser att Gabriels namn står på displayn.
"Hej, var är du?" svarar jag samtidigt som jag håller handen
för mitt andra öra för att hör hans svar.
"Jag är vid klassrummet, ska jag komma och möta dig?" frågar
han och jag nickar men inser sedan att han inte kan se det och svarar snabbt med ett "ja".
Jag berättar vart jag är innan vi lägger på och jag flyttar
tillbaka fokuset på Sasha som har börjat få lite panik.
"Fila hur ska jag hitta dit" säger hon med panik i rösten och
jag försöker så gått jag kan lugna ner henne men känner att det inte går något vidare bra.

Helt plötsligt ser jag Gabriel komma gående i en korridor och
jag vinkar till honom för att han ska se mig.
"Hej" säger han när man kommer fram till oss och jag svara
med ett enkelt "hej" innan vi båda tittar på Sasha.
"Vart ska du?" frågar Gabriel och Sasha kollar förvånat på
honom.
"B12" svara Sasha "vet du vart det ligger?"

När vi äntligen hittat Sashas klassrum, efter säker tio minuters
letande i flera korridorer så är vi påväg till vårt klassrum och jag känner hur min mage drar ihop sig när Gabriel säger.
"Här är det"
——————————————
Hej på er och välkomna till min nya bok!
Det är över 2 år sedan jag skrev någonting på Wattpad senast och jag har under kanske ett halv år funderat på att börja skriva igen och äntligen har jag bestämt mig för att göra det. Jag är så taggad och jag hoppas att några av mina gamla läsare är kvar, kommentera gärna om du har läst någon/några av mina tidigare böcker. Men det ska också bli kul att lära känna lite nya läsare. Har ni några frågor så är det bara att skriva en kommentar eller skicka ett meddelande till mig, ni får fråga precis vad som helst (typ, haha)
Jag är såååå taggad, haha detta ska bli så kul.
Föresten, jag vet att omslaget är lite tråkigt men jag är sååå dålig, haha. Är någon av er duktiga på omslag och intresserade av att göra ett omslag så hör gärna av er, hade verkligen uppskattat det.
Hoppas ni gillade början och såklart kommer det hända mer framöver men behöver börja med att berätta lite oså för att ni ska förstå och komma in i den😊

XOXO
WILMA