"Jag är så stressad över uppgiften Mats gav oss" säger Alexia
och vi alla slår oss ner i matsalen. Som vanligt sitter mer eller mindre hela klassen vid samma bord vilket jag måste säga är ganska mysigt, jag tror faktiskt ingen annan klass gör det.
Jag nickar medhållande och stoppar in en gurka i munnen och
tuggar långsamt.
"Ska du inte äta mer?" frågar Ella och kollar ner på min tallrik
som endast består av några gurkbitar och 2 köttbullar.
Jag kollar förvånat på henne men svarar bara att jag inte är
speciellt hungrig och försöker sedan lyssna på Alexia som fortfarande sitter och pratar om uppgiften Mats precis gav oss.
Vi har Mats i både Samhälle och Historia men denna uppgiften
är i samhälle.
Jag vet inte varför men så fort någon pratar om mat får jag
en klump i magen och vill direkt byta ämne. Samtidigt som jag uppskattar att Ella är ärlig och lägger märket till saker som kanske ingen annan gör så önskar jag att hon inte lagt märket till precis den saken.
Jag flyttar blicken från Alexia till Gabriel som också börjat
prata om uppgiften och han får det att låta som om uppgiften är hur lätt som helst, vilket jag vet att den inte är. Även fast jag normalt sätt skulle stressa upp mig över den så orkar jag inte bry mig, det kommer lösa sig på ett eller annat sätt.
Dagen fortsätter och vår sista lektion är matte med Klara.
Både jag och Gabriel fick Klara som mentorer vilket vi är aningen besvikna över efter att vi nu lärt känna henne bättre. Jag tror hon är den mest tråkiga och ointresserade människan jag någonsin mött. Medan hon går igenom vad vi ska göra idag på tavlan lyssnar
jag på Ella som sitter och pratar om allt hon har att göra och om hur stressad hon är.
"Förresten, kommer du på festen på Fredag?" frågar Ella och
jag kollar förvånat på henne.
"Vilken fest?" svarar jag förvånat eftersom jag inte hört om
någon fest.
"Vi ska ha klassfest på Fredag, visste du inte det?" frågar
hon förvånande och jag skakar på huvudet.
"Nej jag hade ingen aning" svarar jag. Jag förstår faktiskt
inte hur jag har kunnat missa det men jag antar att jag har suttit och tänkt på annat.
"Men i alla fall, kommer du då?" frågar hon och ler.
"Absolut, gör du?" kontrar jag och hon nickar exalterat.
"Det ska bli så kul, vi har verkligen världens bästa klass"
svarar hon och jag ler stort.
"Ella och Fila, kan ni vara tysta och lyssna på genomgången
istället för att prata om annat" ryter Klara irriterat och glor surt på oss. Vi båda nickar seriöst men så fort hon tittar bort, möter vi varandras blick och fnissar tyst.När Klara gått igenom det hon ska på tavlan har redan halva
lektionen gått och jag och Gabriel börjar snabbt räkna för att hinna göra så mycket som möjligt innan vi slutar. Det är det värsta med gymnasiet, allt man inte blir klar med måste man själv ta ansvar för att göra klart hemma och speciellt med matten så innebär
det att man måste lägga ganska mycket tid hemma. Men jag har faktiskt insett att det är ganska bra eftersom jag kan räkna matte på mammas jobb medan jag väntar på att hon ska sluta, i alla fall de dagar jag orkar göra det.
När klockan blir 12:10 slutar vi och alla i princip springer
ut ur klassrummet.
"Vad ska du göra idag?" frågar Gabriel och jag rycker på axlarna.
"Ingen aning" svarar jag samtidigt som jag öppnar mitt skåp
och bokstavligt talat slänger in matteboken. Sedan tar jag snabbt mina grejer och lämnar skolan tillsammans med Gabriel.
"Ser du fram emot festen på Fredag?" frågar Gabriel och jag
sprakar på en sten framför mig medan jag funderar.
"Jag vet inte" svarar jag lite undvikande "lite kanske" lägger
jag till och sparkar ytterligare en gång på samma sten. Festen är en klassfest och det är bara klassen som ska komma, vilket jag uppskattar men något med festen gör mig nervös. Kanske för att jag aldrig varit på en fest med människor som jag knappt känner
eller för att jag bara inte vill. Men det känns inte läge att inte gå så därför har jag ändå sagt att jag ska komma.
Helt plötsligt börjar min telefon ringa och jag tar snabbt
upp den för att se vem det är som ringer. "Sasha❤️" står det på displayen och jag swipar till höger för att svara.
"Hej Sasha" svarar jag glatt och hör massa röster i bakgrunden.
"Hej, hur kommer du hem idag?" frågar hon och det är precis
att jag hör henne på grund av rösterna i bakgrunden.
"Som vanligt, väntar på att mamma ska sluta" svarar jag samtidigt
som jag går mot bikbok.
"Jag och Rebecka fick sluta tidigare och mamma kommer och hämtar
oss om 20 minuter i stan, vill du åka med hem?" frågar hon och jag lyser upp.
"Jaaaa" nästan skriker jag "Gud vad skönt, är så trött" fortsätter
jag och vi båda skrattar åt min reaktion.
"Träffas i gallerian?" frågar jag.
"Absolut, vid kicks om 5 minuter" svarar Sasha.
"See you" säger jag innan jag trycker av samtalet och håller
upp en tröja framför Gabriel som skakar på huvudet.
"Den är ju sååå fin" säger jag och håller den framför mig för
att se hur den ser ut i spegeln.
"Nej" svarar Gabriel ärligt och jag skrattar lite lätt innan
jag hänger tillbaka den och drar med mig Gabriel till kicks.
"Jag åker med Sasha hem" säger jag när jag inser att jag inte
sagt något om det till Gabriel.
Han nickar och kollar sig omkring. Jag ser att han fastnar
med blicken och ser då att Sasha och Rebecka kommer gåendes och vinkar till mig. Jag vinkar hastigt tillbaka med ett stort leende på läpparna.
"Då ses vi väl på Måndag" säger Gabriel och flyttar tillbaka
blicken till mig.
Jag nickar och möter Gabriels blick.
"Det gör vi, hejdå" säger jag.
"Hejdå" svarar Gabriel innan han vänder på klacken och lämnar
gallerian.
"Hej" säger jag och går fram och kramar först Sasha och sedan
Rebecka.
Båda svarar med ett enkelt hej och vi lämnar sedan också gallerian
för att gå till parkeringen där Sashas mamma ska hämta oss.
"Äntligen Fredag, är det bara jag som är döds trött?" säger
jag medan vi går mot parkeringen.
"Nej jag är också jätte trött" svarar Rebecka och jag kollar
även på Sasha som nickar medhållande.
"Några planer för helgen?" fortsätter jag men båda skakar på
huvudet.
"Nej inget speciellt" svarar Rebecka "Kanske lite matte" lägger
hon till och vi skrattar.
"Du då Sasha?" frågar jag och ler mot henne.
"Min lillasyster fyller år, annars inget speciellt" svarar
hon och jag nickar.
"Nej inte jag heller" säger jag sedan "Men just nu är jag ganska
glad över det då vi har en uppgift i samhälle som jag verkligen behöver börja på" fortsätter jag och suckar tungt.
"Är den svår?" frågar Rebecka och tittar intresserat på mig.
Jag besvarar henne med en lätt nick och vi hoppar sedan in i Sashas bil.
Sashas lillasyster sitter i baksätet och jag säger hej till
henne innan jag tar upp min telefon och börjar scrolla igenom instagram och svara på snaps.
"Hejdå" säger Rebecka när vi stannat utanför hennes hus för
att släppa av henne.
"Hejdå" svarar jag och Sasha i mun på varandra innan vi båda
återgår till våra mobiler igen.Sashas mamma stannar bilen på vår gårdsplan och jag öppnar
dörren.
"Hejdå, vi ses" säger jag och jag hör att dem säger hejdå innan
jag smäller igen dörren och går mot ytterdörren. Jag vinkar till Sasha på väg mot dörren innan jag tar upp nycklarna.
Jag öppnar dörren och möts av att Wilda kommer springande mot
mig.
"Hej älskling" säger jag glatt och släpper alla mina grejer
för att lyfta upp henne. Jag kramar hårt om henne och pussar henne flera gånger innan jag tyst viskar i hennes öra.
"Jag har saknar dig så mycket, Wilda"På kvällen ligger jag utmattad i soffan och kollar på idol.
Jag älskar idol men har insett att fredagsfinalerna inte alls är lika roliga som auditions. Mamma sitter som vanligt i fåtöljen och kollar i en tidning medan pappa ligger i den andra soffan och halvsover.
"Vi måste prata om en sak" säger mamma helt plötsligt och jag
märker då att pappa satt sig upp i soffan. Jag sätter mig trött upp i soffan och flyttar blicken mellan mina föräldrar som verkar vänta på att den andra ska säga något. Samma dåliga magkänsla som jag fick vid matbordet dagen jag började skolan kommer tillbaka
och jag blir direkt orolig över att något allvarligt hänt. Eftersom min farfar varit sjuk kanske länge, är han den första personen jag tänker på.
"Mamma och jag ska skilja oss"
——————————-
Hej på er!
Som ni kanske har märkt så lägger jag ut en nytt kapitel varannan dag och jag ska gör mitt bästa för att hålla det schemat så bra som möjligt men det kommer såklart bli svårare när jag börjar skolan igen.
Och efter detta kapitlet så kommer 'boken' börja mer på riktigt, haha. Jag tror ni kommer förstå det i nästa kapitel eller kanske redan i detta.
Jag hoppas ni gillar den & skulle bli jätteglad för lite feedback så att jag kanske kan utvecklas och skriva bättre.
Hoppas ni får en fortsatt bra dag och tack för att just du läser min 'bok'❤️XOXO
WILMA

KAMU SEDANG MEMBACA
Shaded By Humans
Fiksi RemajaDetta är året, året då Fila äntligen lämnar sin gamla skola bakom sig och tar nästa steg. Detta är året då hon går från att hela tiden bli kontrollerad till att äntligen stå på egna ben. Detta är året då hon börjar gymnasiet, tyvärr blir det inte ri...