Elins perspektiv
så Vanessa har pratat på hela helgen om hur hennes ex sårade henne och hur oförskämd han var. vi känner inte varandra så bra och eftersom jag endast tvingades att umgås med henne då hon var dotter till min mammas bästakompis så hade jag lyssnar lite halvt på ena örat.
jag hade fångat upp några ord som 'hjärtlös idiot' 'lögnare' och 'aldrig prata igen'. och att han heter Oscar.
om jag ska vara ärlig är Vanessa inte den sortens människa jag föredrar. hon går första året i ett gymnasium uppe i stockholm, samma gymnasium som Oscar Enestad om jag inte tagit fel, men det var ingenting jag tänkte ta upp, att jag hade en crush på honom alltså.
hon bryr sig nästan bara om sitt utseende och om det nu skulle finnas en gnutta omtänksamhet i den tjejen så skulle man få gräva väääldigt djupt för att hitta den.
inte för att prata illa om människor egentligen men hon tillhör gänget i stockholm som folk är med bara för att ''vara'' någon.
som tur är så är det skola imorgon och mammas bästakompis inklusive Vanessa måste åka hem till stockholm.
och för er som undrar bor jag i göteborg tillsammans med min mamma och pappa.
-hejdå Helene! säger mamma samtidigt som hon kramar om Vanessas mamma, Vanessa själv håller ointresserad av oss andra på med mobilen redo att lämna denhär staden så fort hon kan. jag skulle inte säga nej jag heller, stockholm vore ju en dröm att bo i även fast många av mina vänner bor här.
-nu går vi Vanessa, säger Helene och drar sin resväska efter sig ut mot taxin som ska ta dom till tågstationen. mamma vinkar av dom medans jag vänder upp till mitt rum igen.
-Elin vill du ha middag eller ska du sova nu? ropar mamma från köket och jag kan höra hur hon famlar med en kastrull.
-jag kan äta, svarar jag kort och slänger mig ner på sängen och tar upp min mobil.
Oscar har twittrat!
''I just wanna thank you all for this possibility to make my and the boys dream to come true'' snabbt låser jag upp mobilen och skriver in ett svar; ''you mean everything to us, why wouldn't we<3''.
nöjd sätter jag mobilen på laddning vid sängen och går ut till mamma i köket. mikron piper och hon plockar ut en skäl med köttbullar.
-det blir köttbullar med macaroner, säger hon och delar upp köttbullarna på tre tallrikar. snart är även pastan klar och hon häller ur det kokande vattnet ur kastrullen.
-Erik det är mat! ropar mamma efter pappa som snabbt sticker ut huvudet ur sitt kontor och drar nöjt in doften av mat. jag skrattar åt honom medans jag tar en tallrik och sätter mig vid matbordet.
mamma och pappa sätter sig bredvid varandra på andra sidan och ger varandra en underlig blick.
plötsligt nickar mamma och dom båda vänder sig mot mig.
-jo vi har en bra och en dålig nyhet, säger hon allvarligt och båda två fortsätter att kolla på mig där jag sitter med köttbullar i full mun.
-jaha vadå? säger jag frågandes när jag svalt.
-den goda nyheten är att jag och pappa har köpt ett hus i stockholm men den dåliga är att du kommer behöva flytta väldigt snart, säger hon snabbt och kollar nyfiket efter min reaktion.
-är ni seriösa? frågar jag chockat och kollar från mamma till pappa och tillbaka till mamma igen. dom nickar och pappa kan inte låta bli att småle lite när han ser leendet som utvecklas i mitt ansikte.
jag. ska. få. bo. i. stockholm.
Oscars perspektiv, en månad senare
det har gått en månad och jag har inte stött på någon av tjejerna, eller tjejen från tunnelbanan kunde jag ha ringt men något hade hindrat mig. vad vet jag inte men varje gång jag tagit upp mobilen för att ringa så hade något avbrutit mig, som om det var meningen att jag inte skulle ringa henne.
-Oscar vi drar till Espresso house, ska du med? Felix står med jacka och skor på med dörren öppen och tittar på mig. Jag nickar bara och drar snabbt på mig mina skor utan att knyta dom och drar på jackan i farten påväg ut efter Felix genom dörren.
Utanför väntar Omar, Ogge och Katia på oss och så fort dom ser oss så början dom styra stegen mot Espresso house neråt gatan.
Felix och jag går lite bakom och jag sparkar på lite grus på marken i ren frustration.
-men hallå bror nu får du ta och berätta, säger Felix plötsligt och jag tittar upp på honom.
-berätta vad? säger jag oförståendes och tittar fram mot dom andra som svänger in på caféet.
-varför du är så tyst, svarar Felix och stannar mig. jag kliar mig i nacken och funderar på vad jag ska säga.
-äh det är bara en tjej, eller en foooer snarare, säger jag sen och börjar gå in mot caféet och dom andra igen men Felix stoppar mig ännu en gång.
-du, vi tar dethär hemma hos mig ikväll. deal? aa bra nu går vi, säger han och går snabbt in på caféet så att jag inte hinner säga emot.
