Rose lighter

En ända vecka.....

Livas perspektiv

Hans snälla blick gick igenom hela mig. Att en kille kan få en så galen.
Våra läppar kraschade samman, mina händer var slingrade runt hans nacke sträckandes lite på mig för att nå då jag är väldigt kort.

"Martinus?" Sa jag sedan när vi släppt ifrån.

Han kollade på mig & log, herre gud vad fin han är.
"Vad kommer hända med oss när lägret är slut?" Sa jag & kollade ner i marken egentligen inte viljandes ha den tanken. När lägret är slut.

Jag såg på han efter en lång stund utav tystnad.

"Jeg vet ikke" hans svar gjorde mig besviken. Jag förväntade mig något i stil med att ' vi kommer alltid hålla kontakten. Träffas så ofta det går. Jag älskar ju dig Liva' men det fick jag inte.

"Men, jeg elsker deg. Og hvis vår kjæligher er ekte. Kan vi altid vær sammen. Bare vi vil gjør det. " sa han sedan & kollade på mig med en mjuk blick med hans drömögon. Ett leende satt fast klistrat på mina mjuka läppar & en tår slingrade sedan ner från min fräkntäkta kind. Tanken av att lämna denne fina pojk får mig spyfärdig.
En endaste vecka kvar, en ända vecka.....

FÖRLÅT!! Detta kapittlet kan ha varit det sämsta jag har skrivit. Hoppas det går att läsa iallafall. Alla ni som skriver fina kommentarer & röstar! Ni har ett hjärta av guld. Gör mig så glad i all skolstress<3