Redan nu att det skulle sluta illa

172 12 1
                                    

Livas perspektiv

Gåendes upp för den långa backen med enast en kort tight klänning & ett par vita sneakers var jag nu långt bort från den högljuda festen.

Nått i mig vill gå tillbaka & vara med dem andra. Så jag kan känna känslan av fjärlillar i magen, och glädje som sprider sig i min kropp. Men resten av mig säger att jag inte ska det, något kommer att hända. 100%

När stugorna närmar sig mitt synfällt i den mörka sommarnatten känner jag bara hur jag vill ramla ihop på marken. Nått i min får mig att vika ihop, jag kände smärta & förlust. Nått i mig skrek lidande medans mina ben automatiskt böjdes. Nåendes den kalla asfallten med en smärta så hög att jag lämnade ifrån mig små små ljud. Nästan pip, då jag knappt hörde dem själv.

Liggandes på marken en lång stund med smärtan i hela kroppen.
Vad händer? Vad händer med mig?

Med den lilla kraften jag hade kvar drog jag mig upp och synen jag möttes av var en maskulin skugga.
"Hej" hörde jag en mörk stämma säga.
Jag kände hur magen knöt sig & hur svetten på mina händer började att skapas.

Nu ståendes öga mot öga med den långe mannen.

Jag hörde fotsteg & kännde sedan efter en kort stund hur andetag var nära mig. Även seendes en skugga av en hand närma sig mitt bröst.
Den lilla lilla uringningen på klänningen var antagligen tillräckligt stor för att kunna se en klyfta.

Händer åkte ner för mina former & en obehaglig känsla for runt i hela kroppen.
Förmågan att tala hade försvunnit för länge sedan.

Mannen kom närmare & närmare och jag såg redan att detta skulle sluta illa.

Han tryckte mig mot han & drog sedan ner sina händet ned för min rygg. Vandrandes mot min rumpa. Han stannade & tog ett fast grepp om den & jag fick ut mig svagt lidande pip.
Jag såg bara hur han flinade under den svarta huvan.

Fan,fan,fan...

What happen to Liva???

Rose lighterOù les histoires vivent. Découvrez maintenant