Rose lighter

Liva..Liva..hu...gutt

Martinus perspektiv

Jag såg Marcus lämna elden & oss. Jag vände mig snabbt när jag såg honom försvinna ur mitt synfällt.
"Martinus?" Sa sedan Alva. En dansk tjej.
"Hva?" Sa jag förvånat då jag inte var så uppmärksam.
Utan nått ord blicka hon ner mot min mobil & nickade åt den.
Seendes den vibrera och vita bokstäven formade hans namn.
"Marcus" sa jag tyst.

Utan att säga nått till Alva tog jag upp den svarta mobilen & drog över skärmen så jag nu kunde få kontakt med min bror.

"Martinus!!" Hörde jag Marcus bryta ut ur samtalet.
"Hva skjer?!" Sa jag nu med en orolig röst.
"Liva,.. Liva.. hu.. gutt" sa han hackigt antagligen inte vetandes vad han skulle säga.
"Jeg kommer" svarade jag då jag visste att nått var fel.
Jag la på den korta samtalet, hoppade över trästocken & började springa upp för den branta backen.
Adrenalinet i mig började stiga & pulsen slog så hårt att det nästan gjorde ont i bröstet.

Andningen hade stigit över till tunga & djupa andetag av min höga fart.
Springandes upp till lägret, började jag nu skymta Marcus.

"Hva skjer? Hvor er Liva?" Frågade jag stressat Marcus som såg helt skockad ut.
"Der!" Sa han & pekade bort mot en svart klädd kille med en flicka hängandes i hans armar.
Seendes på Marcus med en blick av oro nickade han & jag började springa emot dem.

Hörandes lidande ord & slag ute i skogen när jag väl började närma mig skogen.
Sista meningen jag hörde var.
"Bye bye virgin" när jag slutligen kom fram till dem.

"VA FÆN!!?" Utropade jag & stannade och såg hur killen kollade upp på mig.

"Gå vekk." Sa han med en känsla som stack igenom hela mig.
Utan att röra en fena stod jag kvar & kollade ner på den försvarslösa tjejen på marken.
Hon tittade upp på mig & jag såg nu Livas vackra ansikte sticka fram av månens sken.
"Du er syk" sa jag & puttade bort honom. När han till slut sprang i väg.
"HORE!" Skrek han efter sig & srang iväg.

Utan att utbyta ett ändå ord med Liva kramade jag om hennes tunna, skakande kropp.
Jag kände hur hennes puls ökade & hur hon andades skakigt.

Där satt vi, hållandes om varann. Med gråten i halsen & en hög puls. Mitt i en mörk skog en fuktig & kall Juni natt i Norge.

Martinus vilken gentleman du är