oliwiabieber.se // Blogg, Instagram (UPPFÖLJARE!)

Men jag vet att jag fuckat upp allt

Jag sover djupt. Nästan för djupt. Men vaknar av att Jack drar mig i håret.

Jag kastar en blick på klockan och ser att den bara är halv 7. Livet med småbarn. Jag känner fortfarande ångest. Justin fyllde år för 2 dagar sedan och jag var inte där. Han har tvingat mig komma hem, prata och kanske få skälla på mig. Jack har redan satt sig upp i sängen och jag känner att det inte är någon idé att försöka få honom och somna om. Jag tar mig upp, sätter på TV:en för honom och går till toaletten. 

Jag får syn på mitt ansikte i spegeln. Trötta ögon och rufsigt hår. Gång på gång frågar jag mig själv - vem fan gifter sig med en sådan ful idiot som mig? Jag vet att jag har gjort bort mig, och jag kan inte ens förlåta mig själv. Så varför skulle min man göra det? 

----

Jag är hemma i huset vid 3 på eftermiddagen. Jag kör in igenom portarna och åker upp på infarten. Justins bil står vid dörren. Han är hemma. På något vis är jag nervös, rädd och glad på samma gång. Glad för att få se huset igen, mitt eget hem. Men också rädd och nervös för vad han ska säga till mig. Vad ska han göra? Jag stänger av motorn och sitter bara där. Stirrar ut ur rutan. Jag drar ut nyckeln och öppnar dörren. Jack har redan börjat bli gnällig, så jag knäpper loss han först och släpper ner han på marken. Det tar 1 sekund innan han är borta på gräset, springer runt och ropar: "pappa!". Jag ler, utan att jag själv märker det. Jag stänger dörren igen och öppnar bagageluckan och packar ut alla väskor. Ställer dom på asfalten och hör hur ytterdörren öppnas. Vågar inte kolla upp. Jag hör Jack skrika av glädje och tar upp blicken lite. Ser i ögonvrån hur Justin håller Jack i famnen. De kramas. Jag stänger luckan och tar upp väskorna. Hjärtat bankar så hårt. Jag svettas. Jag går mot dörren och möter hans blick. Jag skäms. Så fruktansvärt mycket. Tänker på vad han ska säga. Men han bara ler. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag fortsätter gå, han släpper ner Jack och Esther kommer springade mot Jack. Han skrattar, klappar henne och gosar. Jag sätter min fot på trappsteget och kollar ner i backen. Är i min egen värld, när han säger: 

-Hej älskling. 

Jag blir chockad och undrar ännu en gång om han ens fattat vad jag har gjort. Jag kollar upp, släpper ner väskorna.

-Om du ska skälla på mig och säga en massa dumma saker så kan du lika gärna göra det nu. Jag orkar inte gå och vara rädd för att du helt plötsligt ska få ett utbrott. 

Han bara kollar på mig. Jag vet inte om det var dumt sagt, men han han klappar mig på kinden och säger:

-Jag bryr mig inte har jag ju sagt. Det enda jag bryr mig om just nu är att du och Jack är hemma igen. Snälla. Jag är inte arg. Jag älskar ju dig.

Jag kan inte längre hålla leendet tillbaka och jag känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder. Jack leker längre bort på gräster med Esther. Han skrattar sådär ljuvligt. Jag tittar på han, och tittar sedan på Justin igen.

-Jag älskar dig också. 

Han torkar bort mina tårar och kramar mig, typ onödigt hårt och länge. Fast jag bryr mig inte, jag blir bara lyckligt. Han kysser mig sedan, 1 miljon gånger och jag tittar in i hans ögon. 

Jag älskar han. 

Men jag vet att jag fuckat upp allt.  

--------------------------------------------

LÄS OCH KOMMENTERA ❤️