38. Bloggen

393 8 0
                                    

Hej på er!

Gud, jag är helt slut efter dessa dagar fyllda med smärta och skräck. För tre dagar sedan var jag hemma själv med Jack hela dagen då Justin var i studion. Vi hade vart i lekparken på dagen och sedan åkte vi hem och lagade lunch. Redan där märkte jag av att det hade vart väldigt still från lillasyster i magen. Inga rörelser. Jag blev orolig, ringde min barnmorska men hon bad mig att vänta lite till för att se om det blev bättre. Vi sov lite middag och sedan vid tio i 5 på eftermiddagen fick jag jätteont i magen, som någon högg med en kniv. Jag började gråta och kände att det helt plötsligt blev helt blött där nere. Sprang till toan och möttes av blod. Har nog aldrig haft så hög puls i hela mitt liv och jag var helt säker på att vi hade fått missfall. Jag försökte ringa Justin men han svarade inte, så jag ringde Erika och skrek att hon fick komma hit och ta hand om Jack. Justin svarade sedan som tur var på SMS, så han slängde sig i bilen och kom hem. Jag var riktigt nära att ringa ambulansen, men jag försökte ändå hålla mig lugn.

Vi kom in på sjukhuset och fick ett rum direkt när vi berättade om situationen. Min barnmorska kom efter kanske 10 minuter och började undersöka mig. Sedan skulle hon göra ultraljud och leta efter hjärtljud. Jag försökte andas lungt men det gick inte. Jag bara stängde ögonen och bad till Gud att några hjärtljud skulle komma upp på skärmen. Det kändes som 10 timmar innan hon hittade dom - men hon andades! Jag bara kände där och då hur hela kroppen bara slappnade av en aning och jag släppte greppet lite om Justins hand (helt otroligt att han inte gnällde med tanke på hur hårt jag klämde). Hon kunde inte hitta något fel, men fortsatte undersökningen. 

Vi fick vara kvar i 2 dagar för observation, men varken läkaren eller barnmorskan hittade något speciellt fel. Blödningen hade kommit för att ett blodkärl hade brustit lite, så det hade ingenting med barnet att göra. Helt sjukt vilket sammanträffande ändå? Men dagen efter så började jag så småningom känna rörelser igen. Jag hoppas verkligen inte att jag får uppleva detta igen. Usch.

Nu har jag var hemma ett tag, vi kom hem sent igårkväll. Jack blev så glad när vi kom hem <3 Har sån spänningshuvudvärk nu, men det är inte så konstigt med tanke på hur mycket jag spänt mig. Har vart så himla orolig. Blir panikslagen bara av tanken att förlora ett barn. Herregud vad tacksam jag är för att allt gick bra. Ber till gud att allt bara går bra nu den sista biten också...

 Ber till gud att allt bara går bra nu den sista biten också

Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.

Hela huset är fullt av blommor från vackra själar <3 Så tacksam för alla våra fina vänner som tänker på oss när det är extra svårt

Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.

Hela huset är fullt av blommor från vackra själar <3 Så tacksam för alla våra fina vänner som tänker på oss när det är extra svårt. Blommor gör faktiskt så mycket. Tack<3

Här hemma har vi numer en cool kille

Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.

Här hemma har vi numer en cool kille. Imorse när vi åt frukost klämde denna pojk ur sig "jag är mycket coolare än pappa". Bara helt plötsligt. Jag brast ut i skratt ;-)  Han växer så mycket och det känns helt sjukt att han snart fyller 2 år!

 Jag brast ut i skratt ;-)  Han växer så mycket och det känns helt sjukt att han snart fyller 2 år!

Ups! Gambar ini tidak mengikuti Pedoman Konten kami. Untuk melanjutkan publikasi, hapuslah gambar ini atau unggah gambar lain.

Du har helt rätt. Min man är MYCKET bättre än din.

Nej, nu ska jag vila lite. Vi ses, puss <3

/Oliw

-----------------------------------------------------------------

LÄS OCH KOMMENTERA❤️

oliwiabieber.se // Blogg, Instagram (UPPFÖLJARE!)Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang